”Säg inte att undersköterskor har ett ”kall” eller behöver högre status”
Att prata om undersköterskornas ”kall” och att vi saknar status för att vi inte har akademisk utbildning är både dumt och förlegat. Vi behöver inte högre status – våra arbetsuppgifter behöver bli tydliga, skriver Jeanette Liljegren.
”De flesta undersköterskor drivs av ett kall”, säger forskaren Michael Gustavsson i en intervju i KA. När han använder sig av ordet ”kall” gör han inget annat än att befästa en uråldrig kvinnofälla. I hela hans resonemang glömmer han helt bort aspekter av kön och klass. De olika förutsättningar män och kvinnor har inom yrkeslivet.
Vård- och omsorgsyrken har alltid varit ett kvinnodominerat arbete. Kvinnor, vilka ännu traditionellt vårdar, tar hand om hem och familj.
Förutsätts göra det ”lilla extra”
I vården är det allmänt känt att chefer gärna lyfter förväntningar på anställda att göra det ”lilla extra” (läs utan extra tid eller ersättning).
Vad beror det på? Det beror på välviljan hos dem som vårdar att hjälpa, stötta, ställa upp som medmänniska. Det beror på en verksamhet (läs chefsstyre) som tillåter detta.
Som undersköterska utför du flertalet sysslor, som egentligen inte ingår i din arbetsbeskrivning. Arbetsgivaren tjänar förstås på detta och ser genom fingrarna med det.
Handlar inte om civil olydnad
Forskaren Michael Gustavsson kallar det för att undersköterskorna med detta genomför en form av ”civil olydnad”. Men han uppmärksammar inte att det godkänns och uppmuntras av arbetsgivaren.
Jag menar att Michael Gustavssons resonemang befäster en förlegad kvinnoroll. Han säger att kvinnors låga status inom vård och omsorg beror på avsaknad av akademisk utbildning.
Men det är inte en högre status vård- och omsorgsyrken behöver först och främst. Det är en utförlig arbetsbeskrivning av samtliga arbetsuppgifter relaterade till varje enskild yrkeskategori.
Genom detta kan en mer generell lönesättning ske för enskild kategori som vård- eller ekonomibiträde, undersköterska, vaktmästare, kökspersonal, hantverkare etcetera.
Det gagnar utbildningsnivå, specialkompetens, handledning, lönesättning och så vidare. Sannolikt skulle det också minska klyftorna mellan mäns och kvinnors olika förutsättningar på arbetsmarknaden.
Utnyttjar kvinnornas arbete
Jag menar inte att vi ska upphöra att vara empatiska, hjälpsamma medmänniskor. Men. Vi kanske ska fundera över våra yrkesroller i ett vidare och större perspektiv. Vi består av olika yrkeskategorier, som besitter olika kunskap och erfarenhet.
Det Michael Gustavsson benämner som formell kompetens hos läkare och ingenjörer måste ges mandat att existera som en självklar del även hos dem som arbetar inom vård och omsorgssektorn.
Skillnaden är, enligt mig, att dessa kvinnodominerade yrken där deltid, delade turer med kvälls- och helgarbete är fast förankrade, där låga löner, sänkta utbildningskrav, vinstintresse, premiering av det ”lilla extra” står på agendan – endast generar ett fortsatt utnyttjande av i huvudsak kvinnor som arbetskraft.
