Hon ser ut som en trotsig tonåring trots att hon är över trettio år och redan har erfarenheter nog för ett helt liv. Daria Serenko är en av de många ryska författare som lämnat sitt hemland för att kunna skriva. Hon känner många som dödats, arresterats eller som skrämts till tystnad i Ryssland. Nu är hon aktuell i Sverige med sin senaste bok ”Jag önskar mitt hem aska” (Ersatz förlag).

Daria Serenko arresterades för sina texter

Poesin i den är både saklig och drömsk samtidigt som den konkret berättar om ett begränsat skede. I fokus finns två veckor då Daria Serenko arresterades för sina texter och sin aktivism och låstes in på specialförvaret i Moskva. Fjorton dagar som råkade vara de två sista veckorna innan Ryssland påbörjade sin fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. För Daria Serenko och många andra ryssar förändrades livet efter det eftersom statens repressalier mot oliktänkande trappas upp. 

Under min första uterast studerade jag murarna som omgav gården. De var täckta av inskrifter:

Mitt Ryssland sitter i fängelse

Kärleken är starkare än rädslan

Masja Aljochina 15 dygn + 15 dygn

Ljusia Stein – 15 dygn

Tim Betsvet – 15 dygn för aktionen med pride-flaggor

Putin är ett kukhuvud

[..]

Jag läste de inristade orden och grät av lättnad: 

jag var inte ensam.

Vardagen med matpaket från vänner och rädslan för att behöva lämna sitt land gnager i henne samtidigt som bara tanken på flykt ger henne dåligt samvete och en känsla av att vara en svikare. 

Omslaget till en Daria Serenkos bok ”Jag önskar mitt hem aska”, med en bild av en brinnande byggnad.
Daria Serenkos bok ”Jag önskar mitt hem aska”.

Beskriver Ryssland som få andra

Några dagar efter att hon släpps lämnar hon ändå landet och flyr först till Georgien, sedan vidare till Tyskland där hon bor i dag och är del av ett feministiskt antikrigsnätverk som försöker sprida information i Ryssland om kriget. Så varför ska vi här i Sverige med yrken långt från den ryska verkligheten läsa Daria Serenko? Det finns ett enkelt svar på den frågan: få författare beskriver känslan av att se sitt land förändras och sina rättigheter inskränkas som hon gör i sina texter. Besvikelsen känns i varje bokstav.

Jag kommer aldrig att förstå

hur en annans död får plats i en annan människa

om var och en har sin egen död

vad gör man med någon annans?

Hur blir pojken som stod och väntade utanför någons port med en blomma

till en pojke som skjuter på nära håll?

till en pojke som befaller att skjuta på nära håll?

till en pojke som inte vägrar att lyda order?

[…] 

Mitt hjärta har blivit mörkare än staten

jag känner ingen ömkan längre, bara ursinne