”Poor things” är ett briljant experiment
”Poor things” känns som en sensationell klassiker redan innan den går upp på bio. Ett rakt igenom briljant experiment av Yorgos Lanthimos med en lysande Emma Stone som flick-kvinna på upptäcktsfärd.
Wow! Det är min främsta känsla när jag ser ”Poor things”, i regi av Yorgos Lanthimos (som senast gjorde stor succé med ”The favourite”).
”Hon är ett experiment”. Med de orden introduceras filmens hjältinna Bella Baxter av sin skapare, vetenskapsmannen som gett henne ett liv efter döden. Platsen är en punkigare viktoriansk lyxvilla i London och det fantasifulla bildspråket bidrar starkt till wow-känslan.
Bella har en ung kvinnas kropp och en liten flickas intellekt, vilket får männen att åtrå henne. Inte minst när Bella upptäcker att hennes kropp besitter en ständig källa till njutning. ”Varför gör inte folk det här hela tiden?” utbrister hon efter en av filmens många sexakter, vilka har stor betydelse för filmens handling och den resa som Bella gör från flicka till kvinna.
Från flicka till feministisk hjältinna
Bella är fylld av äventyrslust — utan ett överjag som hejdar drifterna. I stället är det männen som vill kontrollera, vilket män gjort i alla tider och kulturer: stänga in, könsstympa, mörda eller bära ensamrätt till kvinnans kropp. Bella Baxter växer in i rollen som feministisk hjältinna.
”Poor things” är ett rakt igenom briljant experiment. Lika briljant är Emma Stone som Bella, helt klart hennes bästa roll.
Filmen är inspirerad av Mary Shelleys ”Frankenstein” och baserad på romanen ”Poor things” av Alasdair Gray.
Premiär på bio den 26 januari.