Hirayama (Kōji Yakusho) städar offentliga toaletter i Tokyo. Han jobbar så omsorgsfullt att han kontrollerar resultatet med fickspegel. Redan innan han börjar städa ser toaletterna fräschare ut än de flesta offentliga toaletter i Sverige. Jag funderar på om detta påverkar de japanska städarnas status i positiv riktning. 

Städar utan stress

Tidspress förekommer knappast. Därför kan Hirayama njuta i vardagen: på rasten fotograferar han träd och samlar på plantor i en park, i bilen lyssnar han på kassetter med Patti Smith, Lou Reed och Van Morrisson. Han pratar sällan med någon och därför bidrar musiken till det band jag som tittare knyter till Hirayama. Liksom de små, ordlösa gesterna som gör honom och filmen så älskvärda.

Wim Wenders har regisserat

Hirayama lever ett mycket inrutat liv och verkar trivas med det. På lediga dagar går han till tvättomaten med sin arbetsdräkt och till fotobutiken med sina filmrullar. Året är 2023 men Hirayama lever i en tidlöshet som fascinerar. 

Filmen är som en meditation över ett stilla liv med arbete och att ta vara på alla små glimtar i vardagen. Så dyker ett par personer upp som ruckar på hans rutiner. 

För regi och manus står giganten Wim Wenders som på 1980-talet gjorde filmer som ”Himmel över Berlin” Och ”Paris, texas”.

”Perfect days” har premiär på bio 12 januari.