Du köper julklapp och skriver julkort till alla dina 70 kollegor, hur kommer det sig?

– Det är bara en liten grej, en tomte. Vi ställer upp och hjälper varandra så jag vill visa min uppskattning och säga ”tack för att du är du”. Jag skriver ett julkort till varje kollega och tackar för året som gått. Förra året var det 92 kollegor så det är färre kort att skriva i år. Det är förstås tråkigt att jag har fått färre kollegor…

Du fixar också julfrukost till alla på bussdepån, är inte julklappar och frukost arbetsgivarens uppgift?

– Jo, vi får julklapp av företaget också, men det är något man förväntar sig att få och man kanske inte uppskattar det på samma sätt som när man får det av en kollega. Det är klart att det kostar lite pengar men för mig är det värt det. Jag får massa kramar tillbaka och det gillar jag!

– Kvällen före den 22 december bakar jag och skapar julstämning på depån. Vi har rostbiff, sill, lax, ägg, vörtbröd, kakor och annat. Vi äter och myser tillsammans. Första året gjorde jag detta själv men nu hjälper chefen till och jag får använda hans kort när jag handlar, så det är jag tacksam för. 

Ett sätt att fly undan det svåra med julen

Gör du något extra för resenärerna också i jul?

– Jag har valt att köra buss både julaftons natt och nyårsafton. Jag gör det väl lite för att slippa julen. Jag har alltid älskat julen men efter att min man dog den 22 december 1999 så har det varit svårt. Då har jag valt att skapa mina egna traditioner på jobbet. Jag har min blinkande tomteluva när jag kör bussen. Sen bjuder jag på pepparkakor eller godis i bussen. Jag är inte ensam om att tycka att julen är svår. Jag önskar alla resenärer en god jul och frågar hur de mår. Jag tänker ta med några extra julklappar i bussen om någon skulle ha en tuff dag. Man förväntar sig inte att få en julklapp av bussföraren.