Undersköterskan Christina jobbar och är anhörigvårdare till sin sambo: ”Kan inte lämna honom i sticket”
På dagarna jobbar Christina Karlsson i hemtjänsten i Trollhättan och hemma vårdar hon sin strokedrabbade sambo.
– Jag har inget liv, allt styrs efter hans behov.
2017 fick Christina Karlssons sambo två stora hjärninfarkter, 50 år gammal. I dag är han rullstolsburen och halvsidesförlamad med viss rörlighet.
– Mitt liv är på paus sedan han blev sjuk. Jag kan inte åka på semester, gå ut på krogen eller hälsa på släkt och vänner som bor längre bort.
De första åren hade sambon hemtjänst, men efter långdragna konflikter med personalen valde Christina att själv hjälpa sin sambo med allt han behöver, såväl med hygien och läkemedel som att sköta läkarkontakt via telefon.
– Jag och min hemmaboende son upplevde att vi inte existerade, vi blev överkörda totalt av hemtjänsten. Jag sa ifrån men de nonchalerade vad jag sa.
Svårt att möta anhöriga
Christina är själv undersköterska i hemtjänsten i Trollhättan, men i en annan grupp, och vet hur svårt det kan vara för vårdpersonal och anhöriga att mötas. Nu när hon har upplevt den andra sidan har hon nytta av det i sitt arbete.
– Jag kör aldrig över anhöriga. Jag försöker bygga en relation, frågar om det är något jag kan göra. Ofta är det inte så stora grejer. Det är jätteviktigt att man ser anhöriga, man vinner mycket på det.
Christina arbetar 85 procent, vilket hon gjorde även innan sambon blev sjuk. Ofta slutar hon klockan 14 och resten av dagen ägnas åt hemarbete, sambons behov och deras son som har autism. Sambon kan utföra vissa uppgifter, som att tömma diskmaskinen.
Hur är din sambos livskvalitet?
– Den är ju inte god för han är fånge i sitt eget hem. Han kommer bara ut när han ska till sjukvården.
Och din egen livskvalitet?
– Jag har nog inte tänkt på det, det rullar på och jobbet är mitt andrum. Alla kollegor vet om hur jag har det hemma och stöttar på olika sätt.
Frivillighet är ”bullshit”
Lagen säger att det ska det vara frivilligt att hjälpa, stötta eller vårda en anhörig. Christina skrattar i telefonen när jag frågar henne om det.
– Som sambo måste jag inte göra något men jag kan ju inte lämna honom i sticket. Att det skulle vara frivilligt är bullshit. Man skulle ha fått en heltidslön för att vårda en anhörig för man sätter sitt liv på paus. I mitt jobb möter jag många anhöriga som är standby dygnet runt.
Kommunerna i Sverige är skyldiga att erbjuda stöd till anhöriga. Christina fick ett par samtal via anhörigstöd, men det hon fann mest stöd i var en grupp för anhöriga till strokedrabbade på Facebook.
Vad är en anhörigvårdare?
En anhörigvårdare är en person som oavlönat stöttar, hjälper eller vårdar en anhörig som på grund av långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller ålder inte klarar sig själv. Den som tar emot vården kan vara en familjemedlem, släkting eller vän.
Enligt statistiken är det 1,3 miljoner svenskar som vårdar en anhörig.
Anhöriga är viktiga
– Jag tror att det är ett väldigt stort mörkertal för många vet inte att de är anhörigvårdare, man bara glider in i det. Man har gift sig en gång och så blir partnern sjuk eller man får ett barn med funktionsnedsättning.
Det säger Eva-Lena Lindqvist, författare till boken ”Fragment av anhörigskap”. Också hon är undersköterska i grunden, men numera sjuksköterska som undervisar blivande undersköterskor och skriver läroböcker. Hon har också varit anhörigvårdare.
– När jag var yngre förstod jag inte varför anhöriga ”lade sig i”. Men jag har förstått mer och mer att den anhöriga är en viktig del av vårdtagarens familj.
Vad kan personal göra som upplever ”besvärliga” anhöriga?
– En anhörig som är irriterad eller arg kan vara orolig och rädd. Det kan vara en person som behöver kontakt med anhörigstöd och vårdpersonalen kan vara första steget. Det är viktigt att säga hej och möta den anhöriga, då blir hen lugn. Möter man personal som springer runt och inte ser en så ökar stress och oro.
Kvinnor vårdar oftare
Rapporter har visat att anhöriga tar ett större ansvar än vad de vill och orkar eftersom vård och omsorg inte räcker till. Kvinnor ägnar mer tid åt anhörigvård än män. Forskning visar att var sjätte yrkesverksam kvinna som vårdar en anhörig går ner i arbetstid. Sju procent av kvinnorna, respektive tre procent av männen, slutar att arbeta helt.
– Jag hoppas att regeringen får upp ögonen för det här och att det inte är frivilligt. Tänk om alla vi anhöriga skulle strejka. Då skulle hemtjänsten gå på knäna, säger Christina Karlsson.
Tips till anhöriga
• Kontakta kommunens anhörigsamordnare som kan ge både stöd och information.
• Sök anhöriggrupper på Facebook eller via organisationer. På anhoriga.se finns en lista över olika organisationer och hjälplinjer.
• Försök att hitta någon form av återhämtning och tid att vara du.