”Skyddsombuden behöver fackets stöd för att stå upp emot chefen”
Skyddsombuden behöver facket i ryggen. Vem ska annars backa ett skyddsombud som gör sig obekväm gentemot arbetsgivaren? Regeringens förslag om skyddsombud utanför facket skulle bara leda till ett sämre skydd på arbetsplatserna, skriver Kommunals ordförande Malin Ragnegård och Johan Ingelskog, avtalssekreterare.
Vem backar skyddsombuden? Som det fungerar idag har ett skyddsombud inte bara sina arbetskamrater i ryggen. Där står också en organisation som sätter in juridiska resurser till skydd för de skyddsombud som gör sig obekväma mot arbetsgivare.
Om inte skyddsombudet tillhörde ett fackförbund, vem skulle då backa upp och stötta vid oenigheter och tvister med arbetsgivaren? Vem skulle ens våga ta på sig rollen att vara skyddsombud?
Det krävs en maktbalans
Arbetsmiljöarbetet i Sverige är internationellt erkänt som välfungerande. Vi har färre arbetsplatsolyckor och konflikter än många andra länder. Det beror på att vi har byggt upp strukturer för effektiv samverkan.
Enligt den svenska modellen har stat, arbetsgivarorganisationer och fackföreningar tydliga roller. Statens roll är att sätta ramarna genom lag och med direktiv till arbetsmiljöverket. Det praktiska arbetet sker mellan arbetsmarknadens parter. För att det ska fungera väl krävs en maktbalans mellan parterna.
Vem företräder ett skyddsombud som inte är utsett av facket? Är det arbetsgivaren? Det skulle i så fall helt rubba maktbalansen till arbetstagarnas nackdel.
Skyddsombud behöver stöttning för att balansen inte ska tippa över till arbetsgivarens fördel. Som till exempel under pandemin när skyddsombud runt om i landet slog larm om bristande tillgång på skyddsutrustning, felaktigt utformad skyddsutrustning, rutiner som inte fungerade och personal som slets ut fullständigt.
Pressen hade varit omöjlig att hantera för ensamma skyddsombud, men nu fanns Kommunals hela organisation där, stöttade skyddsombuden i hur de skulle driva arbetsmiljöfrågorna och erbjöd trygghet.
Regeringen tar fel väg
Regeringens uppdrag som landade hos Arbetsmiljöverket för några veckor sedan går i huvudsak ut på att inom befintlig lagstiftning verka för att det ska bli fler skyddsombud. Gott så. Direktivet avslutas dock med budskapet att fler skyddsombud behövs; oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte.
Men vem företräder ett skyddsombud som inte är utsett av facket? Är det arbetsgivaren? Det skulle i så fall helt rubba maktbalansen till arbetstagarnas nackdel.
Leder till färre skyddsombud
Arbetsmiljöarbetet bygger på att företrädare för parterna finns på arbetsplatserna. Tyvärr finns det alldeles för många berättelser om skyddsombud som agerar i ett vakuum för att arbetsgivarna inte vill samarbeta, och om arbetsplatser helt utan skyddsombud.
Det är glädjande att även regeringen ser vikten av att det ska bli fler skyddsombud. Men det går inte att lösa med lagstiftning. Det måste arbetsgivarnas organisationer och fackföreningarna lösa själva. En lagstiftning som separerar skyddsombuden från fackförbunden skulle bara leda till färre skyddsombud.
