Undersköterskan Marlenas idé att låta äldre och förskolebarn träffas blev en succé

Gerda Andersson må vara gammal men njuta kan hon fortfarande. Nu sitter hon i ett rum på äldreboendet Bifrost med ett tomt papper framför sig men i stället för att måla ser hon sig omkring, super in stämningen, tittar på de små barnen och ler.

– Det blir något annorlunda när de kommer, säger hon om de återkommande besöken från förskolan.

Innovitaskolan Mölndal förskola och äldreboendet Bifrost inledde sitt samarbete i slutet av förra året. Och den enkla men geniala idén är att en gång i veckan möts de äldsta barnen på förskolan och de gamla som vill för en gemensam aktivitet. En gång hade de dansstopp, de har haft högläsning, och i dag är det målning som står på programmet.

– De här besöken ger de gamla så mycket glädje. De lever på det hela dagen sen, säger undersköterskan Marlena Maraniak, initiativtagaren bakom samarbetet.

Hur kom du på idén?

– Barn och djur är den bästa medicinen för de äldre, säger hon och berättar att de tidigare hade besök från en annan förskola vid högtider som påsk och lucia och då fick hon idén att vidareutveckla besöken till något mer.

Möte med hundraåring

Men barnen då? Får de ut något av det hela? Barnskötaren Lisbeth Meyer tvivlar inte en sekund på det.

– Vinsten för barnen är att de får se att det finns en människa bakom den äldre. De får lära sig en ödmjukhet inför de gamla, säger hon.

Under det första besöket för några månader sedan gick allt ut på att avdramatisera. Det var testkörning av rullstolar och rullatorer som stod på programmet under rundturen på äldreboendet.

– Vi bad om det, för sådant kan av en del barn uppfattas som lite läskigt, säger Lisbeth Meyer.

Några månader senare tycker ingen att det är läskigt.

– Alla vill gå ner till de gamla, de tycker det är jättekul.

Ivriga barn står påklädda och klara vid grinden för att strax bege sig ut på den halvlånga promenaden, förbi kyrkogården och skogspartiet på andra sidan vägen bort till bostadsområdet där Bifrost ligger. De gula västarna är på. Gruppen är nio barn stor, men alla har inte full koll på vad som ska hända.

– Vi ska ju till ålderdomshemmet, säger Lisbeth till en av flickorna som frågar. Vet du vem som bor där?

– Hundraåringen, svarar flickan som heter Sofia.

Slutar med ansiktsmålning

En efter en kommer tanterna in i rummet på äldreboendet och tar plats vid det stora fyrkantiga bordet, där barnen redan sitter klara med papper och färger.

Och till sist kommer också hundraåringen, Greta Rosengren. När hennes stora dag nyligen firades var det inte bara kungen som hörde av sig. Barnen från förskolan kom dit med teckningar.

– Det är så roligt när de kommer men i dag var det lite för mycket folk, säger Greta Rosengren en stund senare försjunken i ett korsord ute i foajén.

En respektingivande samling kvinnor med svunna yrkeskarriärer inom sådant som skola och vård sitter koncentrerat och målar, småpratar emellanåt med barnen bredvid sig.

Som många målarstunder genom åren med förskolebarn slutar även denna med att några målar sig i ansiktet i stället. Men den här gången är det inte barnen, utan det är undersköterskan Marlena och den boende Gerda Andersson som gör varandra till påskkärringar. Barnen tittar storögt och de andra kvinnorna skrattar.

Barfota i snön

Oftast lyser männen med sin frånvaro under de här stunderna med barnen.

– Vi har haft några herrar med någon gång men det är kanske lite för tidigt på dagen för dem, säger Marlena Maraniak.

Hon är mycket nöjd med samarbetsprojektet så här långt och hoppas att det kan bli lite utomhusaktiviteter också så småningom. En utflykt till Liseberg eller Botaniska trädgården är sådant hon funderar på ska kunna hända.

– Jag älskar att aktivera de äldre. Och här på Bifrost finns inga gränser. Och för de äldre är det deras sista resa, det finns inget de tycker är pinsamt längre. VI har sprungit barfota i snö, vi har badat i havet med människor som är nästan 100 år gamla.

Efter en givande målarstund går Marlena och hämtar festisar till dem som vill ha.

När det är dags att återvända till förskolan är stämningen uppsluppen, trots regnet. De pratar och sjunger om maskarna de ser på marken.

Tillbaka på förskolan tar biträdande rektor Charlott Algotsson emot på sitt ljusa kontor med utsikt över gården, förskolan hänger ihop med grundskolan bredvid. Hon berättar om nöjda föräldrar och nöjda barn och gamla, inget har egentligen gått fel den här första tiden.

– Det har inte varit några konstigheter. Det enda man får vara uppmärksam på är det här med sjukdomar. Det har varit något tillfälle då vi fått ställa in för att vi haft magsjuka här, då vill vi inte gärna gå bort dit, säger hon.

Vad är det bästa med samarbetet?

– Att barnen får höra hur människor haft det förr, det blir ett möte över generationsgränserna. De får lära sig respektera och möta olika typer av människor. Och sen också glädjen hos de äldre, att de tycker det är väldigt roligt när vi kommer.