Strejkforskaren Jesper Hamark: Fackens makt vilar på att strejka ibland
För ett par veckor sedan gick pendeltågsförarna i Stockholm ut i en vild strejk. Det här är ovanligt, så varför strejkar vi egentligen så sällan i Sverige? Jesper Hamark, doktor i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet och expert på strejker, svarar.
Lokförarnas strejk var en så kallad vild strejk. Det betyder att de strejkade trots att det fanns ett centralt avtal och att fredsplikt rådde. Såväl dessa strejker som de lagliga grundlagsskyddade strejkerna har blivit ovanligare, här svarar Jesper Hamark på sju frågor om lagliga strejker.
Varför strejkar vi så sällan i Sverige?
– Att det är få strejker i ett land kan bero på att facket är så svagt att man känner att det inte är någon idé. Men det kan också vara så att man har en sådan styrkeposition så att det räcker med att hota.
Vad skiljer strejkkulturen i Sverige mot den i Sydeuropa och Storbritannien där man nyligen strejkat?
– En centraliserad arbetsmarknad som den svenska ger färre strejker. En förkrossande majoritet på arbetsmarknaden har aldrig deltagit i strejk – och många känner inte ens någon som gjort det. När en sådan strejkovana väl etablerats är det nog rätt naturligt att strejken framstår som något främmande eller till och med farligt.
”Utan strejken har man inte mycket”
Är det så enkelt att om man strejkar mer så får man det bättre?
– Nej, det kan man inte säga. Det finns inget enkelt samband mellan antal strejker och hur bra det går. Den gamle LO-ekonomen P-O Edin formulerade det som att fackets konstruktiva makt vilar på fackets destruktiva makt, att lägga ner arbetet helt enkelt. Fackets styrka vilar på det. Utan det har man inte mycket. Så det är klart att någon gång måste man ju också visa sin styrka.
Har Kommunals senaste strejker varit lyckade?
– Efter strejken 2003 var ju medlemmarna missnöjda. Men 1999 när spårvagnsförare och busschaufförer strejkade för rätten att gå på toaletten var det en framgång. Villkoren blev bättre som ett direkt resultat av strejken. Sedan är det alltid så att en del tyckte att man borde ha strejkat ännu längre för att få ännu bättre villkor.
Vad skiljer offentliganställdas strejker från privatanställdas?
– Generellt kan man säga om strejker i den offentliga sektorn att de följer en annan logik än i privata industrin. För där slår man på vinster, men i den offentliga sektorn är det ju arbetsköparen som sparar pengar i stället för att betala ut lön. Då måste man vinna något annat, då måste man vinna opinionen. Har man en opinion med sig som kan sätta press på arbetsköparna och politikerna, då har man goda chanser att vinna.
”Facket lider av dåligt självförtroende”
Har man varit för rädd för att strejka?
– Ja, det tror jag. Generellt tror jag att både svenska och utländska fack lider av lite dåligt självförtroende. Ett sätt att undvika en svekdebatt vore att medlemmarna faktiskt fick rösta om man ska gå tillbaks till arbetet eller inte. Det är länge sedan man gjorde det i Sverige. En viktig poäng med det är att jag tror att fler skulle engagera sig. Alltså att man kände att det här är min förening.
Vi har få strejker och konflikter i Sverige jämfört med europeiska länder. Varför då?
– Det är en trend som är gemensam för västvärlden, att strejknivån faller. Så på det viset är inte Sverige speciellt. Och det har att göra med strukturomvandling, industri som har flyttat till Kina till exempel.