Det känns så länge sedan. Och hallå, det ÄR länge sedan. För 22 år sedan skulle Europas ledare samlas för ett toppmöte i Göteborg och USA:s dåvarande president George W Bush landa på Landvetter.

Toppmötena brukade präglas av såväl våldsamma motdemonstrationer som hoppfulla motmöten. Möten där egna förslag lades fram, man pratade om en särskild skatt på internationella finanstransaktioner och överallt, ja det kändes så, vajade banderoller med slagordet ”En annan värld är möjlig”.

Jag var nyanställd reporter på Kommunalarbetaren och fick åka till Göteborg för att skriva om demonstrationerna. Jag bodde hemma hos en vän nära Schillerska gymnasiet och jag minns att vi vaknade av att kravallutrustad polis barrikaderade skolan där utanför.

Ny film skildrar känslan

Nils Petter Löfstedts nya film ”På Hvitfeldtska bodde vi” skildrar tack vare upphittade stillbilder och videor känslan de tre dagarna som toppmötet pågick. Jag vet att många än i dag tycker att demonstranterna 2001 förstörde staden och att löpsedlarna skrek om ”Slaget om Göteborg”.

Men filmen låter oss se något annat: ungdomar som bara ville utöva sin tillståndsgivna och lagstadgade demonstrationsrätt. Ungdomar som vaknade av att de blev inspärrade av stora containermurar. Ungdomar som häktades, ibland i veckor.

Det går förstås att kalla dem naiva och det blev verkligen upplopp senare, när en våldsam mobb följde i demonstranternas spår och kastade sten på skyltfönster och på poliser.

Brokig skara demonstranter

Och det är också klart att man kan resonera som den italienske filmregissören Pier Pasolini gjorde efter upploppen i Rom 1968: Poliserna var ”de fattigas söner” och demonstranterna var medel- eller överklass: 

”Ansikten som pappas pojkar.

Jag hatar er som jag hatar era fäder.

Den goda bakgrunden ljuger inte.

Ni har samma elaka ögon.”

Men den stora majoriteten i Göteborg kastade aldrig några stenar. De ville bara hoppas på att en annan värld var möjlig. 

Och det var så brokigt. Vänsterpopbandet Doktor Kosmos var förstås på plats och beskrev i en låt sin publik: ”en socionom, poeten Bob, en autonom och hippievänster, Stalinvänster, Ordfrontsvänster, vanlig vänster”.

Dokumentären om Hvitfeldtska är lågmäld och resonerande och kanske just därför så upprörande. Men visst: det är demonstranternas film, polischef Håkan Jaldung intervjuas inte. Det hade varit intressant, det var trots allt han som var ansvarig för bland annat insättandet av ridande polis och det var han som efteråt hyllades av Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson.

Boken ”Slaget om Göteborg”

Den som vill läsa något skönlitterärt om demonstrationerna rekommenderas boken ”Slaget om Göteborg” (Dokument Press, 2021) där Henrik Bromander har skrivit en novell om demonstranten Hilda och polisen Kent. Också här finns ett rikt bildmaterial.

Mycket har hänt sedan 2001. I år är Sverige ordförandeland i EU igen, men när ledarna samlades i Kiruna i vintras handlade det mesta om Ebba Buschs stora täckjacka.

Världen är annorlunda, men ännu inte en annan. 

På Hvitfeldtska bodde vi i regi av Nils Petter Löfstedt

Premiär på bio: 21 april