Eva Ahlberg Gran, 66 år, lärarassistent i Malmö, berätta om ditt jobb!

– Jag jobbar med gravt språkstörda barn på Kommunikationsskolan på Rosengård, på högstadiet. Jag har jobbat på skolan i 20 år, först som elevassistent i 18 år men de sista två åren som lärarassistent.

Vad skiljer ditt jobb från elevassistentens jobb?

– Det som skiljer mest är nog att jag som lärarassistent får hoppa in och vikariera på lektioner.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Att jobba med elever som behöver stöd. Jag lugnar elever, tydliggör för dem vad de ska göra. Det är ett fantastiskt jobb. känner jag. Jag har jättetrevliga arbetskamrater, det är ett starkt team om man säger så. Vi hjälps åt allihop.

Vad är svårast?

– Visst känner jag ibland att jag inte räcker till. Men då tänker jag att jag får göra så gott jag kan för då har jag ändå gjort något.

Det har ju debatterats en del om lärarassistenter att uppdraget är otydligt, hur upplever du det?

– Jag tycker inte det är otydligt. Sen kan man inte alltid följa ett papper med en arbetsbeskrivning i ett sådant här jobb. Men man får säga till och sätta ner foten när det är för mycket.

Om du tänker tillbaka på din egen skoltid, hade du och din klass behövt en lärarassistent?

– Absolut. Jag hade själv jättetråkiga år i skolan och blev mobbad på högstadiet. Jag hade ingen vuxen som jag kände att jag kunde få hjälp av. Jag ser alla mina elever varje dag hur de mår, ser dem i ögonen och de vet att de kan komma till mig när de behöver mig. Det ger en stor trygghet som alla klasser borde ha. Alla klasser borde ha en lärarassistent.