– Jag dricker bara ett glas vatten om dagen, för jag vill inte bli kissnödig. Vi hinner inte gå på toaletten. Det är ingenting man prioriterar. Vi är så vana att alltid sätta barnens situation först. Det blir liksom ”det passar inte nu”. Det är klart att barnen alltid går först, men det blir att vi åsidosätter våra behov. Att man får gå runt och hålla sig.

– Ibland har det gått hela dagar utan att man har kunnat gå på toaletten. Och när det väl passar och man får rast, då är det alltid upptaget. Vi har en toalett för alla och är tio som ska dela på den. Alla försöker gå på toaletten samtidigt när man hittar de här små luckorna. Då går man iväg igen och så händer det något i barngruppen och då passar det inte att gå. Då går man och avvaktar tills det finns en lucka. Ofta blir det att vi går när man har slutat. Jag går på toaletten när jag ska gå hem. 

– Det värsta är att det har blivit lite tabu att prata om arbetsmiljön för vuxna. Det här ingår ju i arbetsmiljön. Men det är inte arbetsplatsen i sig som är problemet, utan ens arbetsmoral som gör att det nästan har normaliserats att man åsidosätter sina behov.