Han går till jobbet varje dag – mitt i krigets Ukraina

Kriget har kommit närmare. Redan 24 februari, på krigets första dag, hörde Volodymyr Karmanskyj ryska raketer, men då flög de över Zelenodolsk där han bor med sin fru Yuliia. Nu har staden blivit raketernas mål. Många flyr men Yuliia och Volodomyr har bestämt sig för att stanna.

– Hennes mormor är så gammal att hon inte kan ta sig så långt längre. Vi vill inte lämna henne, säger Volodymyr som blev medlem i Kommunal i somras när han plockade jordgubbar i Sverige.

När Kommunalarbetaren intervjuade Volodymyr förra gången, precis när Ryssland invaderade Ukraina, berättade han hur chockade de blev över att kriget startat. Sedan andra världskriget slutade 1945 har det varit fred i den här delen av Ukraina. Det har pågått strider i östra Ukraina med Ryssland de senaste åtta åren, men det är 60–70 mil till fronten och få räknade med att de skulle sprida sig till resten av landet.

– Vi trodde aldrig att det skulle bli krig här igen under våra liv. Yuliias mormor var väldigt liten under andra världskriget och hon minns inte så mycket, men hon kan fortfarande inte tro att kriget har kommit till oss igen.

Oron och rädslan finns där hela tiden. 

– Jag kan inte förklara hur det känns att se staden du växt upp i förstöras.

Fönstren krossades

De första veckorna var det inte så mycket skottlossning kring Zelenodolsk, men i början av förra veckan förändrades det och staden har flera gånger beskjutits.

– Det är säkert att gå på våra gator under dagen, men om luftanfallssirenen ljuder måste du söka skydd. Igår var det mycket kraftig beskjutning. Raketerna landade på ett fält inte långt från staden, husen skakade och fönster sprängdes i många lägenheter och det pågick länge. Med jämna mellanrum hördes skott och explosioner någonstans i närheten.

Mamma ringde och berättade att hennes hus träffats vid 03 på natten. Bara tio minuter senare började arbetet med att laga vattenrören.

Volodymyrs mamma bor i ett våningshus i andra änden av staden. En natt i förra veckan när striderna var som värst träffades huset.

– Fönstren krossades I hennes lägenhet, och bara 50 meter bort, där huset blev träffat blev det ett stort hål. Tack gode Gud för att alla i huset i det ögonblicket befann sig i skyddsrummet och ingen kom till skada.

Däremot förstördes elledningar, vatten och avlopp, men de lagades snabbt.

– Mamma ringde och berättade att hennes hus träffats vid 03 på natten. Bara tio minuter senare började arbetet med att laga vattenrören.

Går till jobbet varje dag

I helgen och i slutet av förra veckan har det varit lugnare men från klockan sju på kvällen till sex på morgonen får ingen vara utomhus och allt ljus ska vara släckt. I de flesta hus har det skapats provisoriska skyddsrum och många sover där. Både människor och djur. Yuliias och Volodymyrs katt Max får följa med ner.

– Han är Yuliias älskling och vi tar med honom ner i en transportbur. Han har vänner i skyddsrummet. En grannes familj kommer dit med sin hund, och andra har en katt.

Precis som många andra i Zelenodolsk jobbar Volodymyr på det kolkraftverk som staden byggdes runt på 1960-talet. Hittills har han gått till jobbet varje dag oavsett hur han har kunnat sova på natten på grund av beskjutningar. Dagen efter att hans mammas hus blev beskjutet också.

– Vi måste ju ha el och värme, annars går det inte. Som tur är har inte kraftvärmeverket träffats än.

Han är inte ensam om att fortsätta gå till jobbet.

– Det är därför det mesta fortsätter att fungera. Vi har el, internet, värme, dricka och varmvatten. Räddningstjänsten, sjukhuset och äldreboenden fungerar som vanligt. Så vitt jag vet är förskolor, skolor, högskolor och universitet i hela Ukraina stängda, säger han.

Rädsla men inte panik

Men även om klassrummen är tomma så hålls lektionerna på distans för både barnen som är kvar i landet och de som flytt. Än så länge är också flera av mataffärerna öppna även om det inte är alla.

– Butikerna har varor, det är bara det att sortimentet är mycket mindre. Yuliias mamma och jag fick förskottsbetalning för två dagar sedan och förra veckan fick min mormor sin pension. Så vi har pengar att leva av. Bensinen har blivit dyrare, men i förra veckan bestämde regeringen att priset skulle sänkas.

Det finns en känsla av ångest och rädsla, men inte panik. Vi försöker alla följa nyheterna och händelserna. Vår armé kämpar tappert och det ger oss hopp … men mest av allt hoppas vi på Gud.

Att många har flytt märks i staden.

– Det är färre människor, många kvinnor med barn har åkt till västra Ukraina eller Europa. Jag förstår dem. Såvitt jag kan se råder det ändå inte panik. Det finns en känsla av ångest och rädsla, men inte panik. Vi försöker alla följa nyheterna och händelserna. Vår armé kämpar tappert och det ger oss hopp … men mest av allt hoppas vi på Gud.