Kommunalaren Volodymyr i Ukraina: ”Förskräckta över hur fort kriget kom”

– Jag vaknade i morse och det fanns inga tecken på problem. Det var en lugn, väldigt solig morgon. Det som händer nu är overkligt, förklarar Volodymyr Karmanskyj på telefon från hemtstaden Zelenodolsk i södra delarna av Ukraina.

Han pratar engelska och letar efter orden. Bredvid honom sitter hans fru Yuliia och översätter ord åt honom med hjälp av en app. I maj förra året kom de till Sverige för att skörda bär och grönsaker. Ukraina har länge haft dålig ekonomi och det är svårt att överleva på lönerna för nästan alla yrken. Volodymyr och Yuliia kom till Sverige för att tjäna ihop pengar till familjen. De stannade och arbetade i sex månader och hann bli medlemmar i Kommunal. I november återvände de hem och han började jobba igen på sitt ukrainska jobb på ett värmekraftverk. På torsdagsmorgonen åkte han till jobbet som vanligt.

– Jag gick upp vid 6.30 och tog bussen till dit. Det var en så fin morgon, solig och varm. Vi har haft väldigt bra väder här någon vecka.

De fick slåss för att få ut lön

På jobbet

Förberedde skyddsrum

Det var när han stod i omklädningsrummet och bytte om till arbetskläder som raketerna flög över dem. Han hade inte lyssnat på några nyheter på morgonen och förstod först inte vad det var. På tv fick de veta att målet för raketerna var en armébas i en stor grannstad.

– Vi följde nyheter hela dagen på Internet och var förskräckta över hur fort kriget och den ryska armén kom mot oss.

Det var början på en ovanlig och lång arbetsdag.

­– Vi fick förbereda ett skyddsrum vid vårt företag i en underjordisk bunker. Vi tog dit dricksvatten, kontrollerade luftförsörjningen och elektriskt belysningssystem, tog dit sängar så att det går att sova där.

David mot Goliat

När Volodymyr mejlade för någon vecka sedan menade han att det inte var någon fara för krig i den del av landet där hans familj bor. Att den var betydligt större i de sydöstra delarna som tidigare blivit annekterade av ryssarna. Nu är han förvånad över att ryssarna anfaller från så många håll samtidigt och verkar vilja ta över Kiev. Han är ändå lugn när vi pratar. Han skrattar och skämtar.

– Vi förstod alla att ett krig kan starta när som helst och därför är det ingen panik bland mina kolleger och släktingar ännu. Men vi oroar oss alla för våra nära och kära och för vårt land. Den ryska armén är många gånger större och starkare än vår armé, och vi förväntar oss inte längre militärt stöd från någon. Det är lite David mot Goliat.

Vi är starkast tillsammans. Vi stannar här. Det är bäst för oss alla.

Han och Yuliia bor i utkanten av Zelodonolsk med sin familj. Det är en liten stad med runt 10 000 invånare.

– Det är lugnt här, men de ryska styrkorna är bara fem, sex mil bort nu och kanske ännu närmare i morgon.

Många ukrainare lämnar landet nu. Tänker du och Yuliia göra det också?

– Nej, vi bor med Yuliias mamma och mormor och min mamma och bror. Vi är starkast tillsammans. Vi stannar här. Det är bäst för oss alla.

Att det skulle vara farligt för honom och familjen att vara kvar där de bor nu tror han inte.

– Jag hoppas att ryssarna inte kommer att skada civila.

Du tror att det är större risk för militär och politiker?

– Ja, precis.

Säsongsjobb i Sverige

Att ta till vapen själv känns främmande och det är något han inte vill.

– Jag kommer från en fredlig familj. Vi lyssnar på Beatles – du vet: All you need is love, skrattar han.

Att många andra lämnar landet tror han beror på att det dåliga ekonomiska läget de senaste åtta åren har gjort att många redan flyttat utomlands.

– i Polen bor det två miljoner ukrainare och i Tjeckien 200 000. Många här åker till sina släktingar nu.

Danuta, en snäll kvinna, hörde av sig i morse. Det värmer. Det betyder mycket att ni i Sverige tänker på oss.

Själv har han fått säsongsjobb i Sverige i sommar igen.

– Ja, vi ska börja i maj. Vi får se hur det blir med det nu.

I Sverige lärde han känna många. Framför allt några från Polen.

– De har blivit goda vänner. Danuta, en snäll kvinna, hörde av sig i morse. Det värmer. Det betyder mycket att ni i Sverige tänker på oss.

Jag vet att du säger att du inte är orolig, men kommer du att kunna sova i natt?

– Jag vet inte. Jag kan verkligen inte svara på det. Jag måste sova. Jag behöver kraften. Det kommer att bli en lång dag på jobbet i morgon.