Brandman Mattias viktiga uppdrag: stoppa självmord

En bro, ett järnvägsspår, ett hustak. Hotet om självmord kan dyka upp på många ställen. Mattias Malmberg har bara varit brandman i två år, men redan hunnit åka på så många larm, så många ”hot om suicid” som den torra termen lyder. 

Kommunalarbetaren träffar honom på den stora brandstationen på Gastelyckan i Lund. Här han arbetat sedan han sade upp sig på SOS Alarm. Redan där fick han upp ögonen för hur vanligt det är att människor drivs att försöka ta sina liv. Han är noga med de orden, Mattias. Ingen ”väljer” att begå självmord. Det är en följd av något annat, av ångest och av sjukdom.

Men första gången han kom i närkontakt med ett självmord var inte på SOS. Mattias älskar fotboll och 2016 skulle han göra en drömresa, för första gången se sitt Liverpool på anrika Anfield. Han satt i den röda matchtröjan full av förväntan när tåget plötsligt stannade. Det visade sig att en person hade hoppat och tagit sitt liv. Men i stället för omtanke och sorg fylldes vagnen med ilska.

– Folk var sura för att tåget blev inställt och att de kanske skulle missa matchen. Jag kunde tycka att det just då ändå fanns betydligt viktigare saker i livet än att se en match.

Att inte göra något förhastat

När han började som brandman tre år senare skulle det inte dröja länge innan han själv fick åka på sitt första självmordslarm.

– Det var en drunkningslarm. Det var vinter och bara ett par grader i vattnet. 

Mattias berättar hur han har arbetar i sådana här situationer. Presenterar sig lugnt. Säger: ”Jag är här nu. Jag kommer att vara här tills jag säger någonting annat.” Det handlar om att inte göra någonting förhastat, att hela tiden förmedla vad man gör.

– Jag hade en polare som frågade: Hur snackar du med en person som är på väg att ta livet av sig? Jag pratar precis som jag gör med vem som helst. Man försöker vara en reko kille som finns där i en svår situation. 

Mattias hoppade i i det iskalla vattnet. Personen lyssnade, Mattias lyckades bygga ett förtroende och ett liv räddades.

– Vi simmade in tillsammans.

Drömmen är att vara kvar på stationen

Flera år tidigare. Mattias arbetar på en Ica-affär i Lomma. Han visste inte riktigt vad han ville med sitt liv. Det kom ofta in brandmän och handlade i butiken och han började tala med en av dem.

– Så sade han det att det är många brandmän som verkligen älskar sitt jobb. Han sade att det finns liksom inget bättre.

Den här brandmannens ord blev livsavgörande, Mattias sökte in på SMO, den tvååriga nationella brandmannautbildningen. När jag frågar var han ser sig själv om tio år lägger han ifrån sig besticken brevid lunchlådan och säger:

– Min dröm är att jag fortfarande är här då. 

Varför? 

– Det är få saker man kan göra som är bättre än detta. När man är ute på ett jobb kan det vara den absolut värsta dagen i någons liv. Det att man får vara där kanske kan göra den dagen mindre dålig, det är fint på något sätt. Att finnas där för folk som har det svårt. Det finns faktiskt en möjlighet att rädda liv.

Larm följs av avlastning

Men i brandbilen tillbaka till stationen från den räddade i havet hörs inget jubel.

– Nej, det är ganska dämpad stämning.

I stället är det vanligt att ett suicidlarm följs av avlastande samtal. Då blir styrkan lyft från sitt skift, brandmännen sitter med en samtalsledare och går igenom händelsen. Då kommer känslorna, och tårar är inget ovanligt.

– Vi öppnar upp oss, försöker ta hand om varandra. Det är klart att man måste vara modig för att göra det, men på sikt är det viktigt. Sådana här saker kan komma i kapp en.

Och känslan är förstås en annan när de inte lyckas. Mattias berättar om det som hände i vintras. En ungdom tog sitt liv och han var där. Han vill inte gå in på detaljerna, men det hände något i honom.

– Det var att det var en så ung person. Hela livet framför sig. Det hade inte behövt sluta så. Då kände jag att jag ville göra något på mitt sätt för att det inte ska behöva gå så långt.

Gjorde en Youtubefilm

Tillsammans med en kommunikatör på Räddningstjänsten Syd satte de ihop Youtubefilmen ”Du stannar väl kvar?”. I filmen deltar förutom Mattias även en polis, en ambulanssjuksköterska, en SOS-operatör och en volontär från Suicide Zero. 

– Våga berätta för någon om hur du mår, är Mattias konkreta råd i filmen till den som mår dåligt.

Se filmen här:

Video från YouTube

Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.

Ja, visa innehållet

Källa: https://www.youtube.com/watch?v=xrYlT7-LEpY

Han vill gärna utveckla det, säger att hjälp finns att få och att det också handlar om att ge hjälp. 

– Öppna upp och berätta för någon! Vill man inte göra det för sin mamma eller en kompis så finns det nummer man kan ringa där man är helt anonym. Bara man har öppnat sig för någon är det ofta något positivt. Tyvärr är det lite skamfullt att må dåligt. Min vision är att det ska vara lika självklart att söka hjälp för psykisk ohälsa som det är att söka hjälp för om man har brutit ett nyckelben. Förhoppningsvis kan vi nå dit någon gång.

Kör elcykel

Lunchlådan är tom och det är dags att sätta sig på elcykeln de två milen hem till Malmö och stadsdelen Kronprinsen.

– Jag cyklar för att jag är snål, säger han och skrattar. Men visst, det är bra för miljön också och jäkligt smidigt.

Tvåan som han delar han med sin sambo, ambulanssjukvårdaren Madeleine, är präglad av det stora fotbollsintresset. Liverpoolstjärnan Steve McManamans matchtröja innehar en hedersplats i sovrummet och i vardagsrummet en inramad ritning av Anfield.

Varför just Liverpool?

– Jag såg min första match när jag var åtta–nio år. Då var McManaman med, han spelade på samma plats som jag i laget. Jag gillade hans sätt att spela. Kämpaglöden.

Vi pratar mer fotboll, om Malmö FF och om Champions League. Men egentligen vill inte Mattias Malmberg att artikeln ska handla mer om hans intressen. Kampen mot psykisk ohälsa och självmord är så mycket viktigare. Innan vi säger hejdå och jag ger mig ut i den kyliga Malmöluften säger Mattias:

– Jag förstår att det blir fokus på mig. Men om det går, skriv en artikel där man ser att det finns hopp. För det finns det alltid.