Hur skulle du beskriva det gångna året? 

– I slutet av året 2020 fick jag min första spruta. Då tänkte jag att det här skulle bli ett bra år, vilket det också blev i perioder. Restriktionerna försvann och samhället började att öppnas, men sedan fick det stängas igen. 

– Inom vården har vi fortsatt att använda munskydd när vi haft nära kontakt med vårdtagarna. Ifall man misstänkt att någon kan vara smittad med covid-19 har vi även använt visir. Det gällde även när restriktionerna i samhället lättade. 

Vad har varit det mest utmanande med att jobba inom vården 2021?

– Det är nog att vi har behövt vara så pass försiktiga och tänka efter kring att hålla avstånd från andra människor. När jag rör mig ute i samhället privat har jag tänkt på mina vårdtagare, då jag har ett ansvar att inte föra smittan vidare till dem. 

– Det jag tycker har varit bra är att vi inom vården fick vaccinet så fort. Nu i början av december fick jag min tredje dos och alla på min avdelning är vaccinerade. 

Hur mycket pratar du och kollegorna om pandemin?

– Det pratar man om hela tiden. Så fort någon känner sig lite förkyld måste vi vara uppmärksamma. Är det någon som har symtom får personen testa sig. Det är inte alltid helt enkelt. 

Vad tar du med dig från det gångna året? 

– Jag trivs med mitt yrke som undersköterska och att få hjälpa vårdtagare. Den känslan har nog stärkts lite under pandemin. Man känner sig mer som en hjälte i vardagen och har fått trösta och stötta de äldre. 

Vad har du för förhoppningar på 2022?

– Självklart hoppas jag att smittan försvinner, men det tror jag inte att den gör i det första taget. Jag hoppas även på att fler ute i samhället vaccinerar sig. 

– Det kändes väldigt bra i somras när man kunde träffa familjen i större utsträckning. Nu kan vi tyvärr inte göra det längre eftersom smittan har ökat, men jag hoppas att vi kan göra det snart igen.