Man blir beklämd när man läser hur vissa ser på andra människor. Och kanske allra mest på dem som inte har gjort val i livet som gynnat deras inkomster så att de kan få en bra pension. 

Hur många har gjort rätt val från början och kunnat följa en utstakad bana med utbildning och jobb som genererat bra inkomster som ger en bra pension? Som kunnat pensionsspara för att lyfta pensionen ytterligare den dag man drar sig tillbaka? 

Det verkar finnas någon sorts människoförakt för de mindre lyckade som jobbat i yrken med låga löner. Samtidigt känns det som någon form av avundsjuka eller missunnsamhet gentemot de personer som kallas fattigpensionärer. 

Ska de verkligen få pengar som inte gjort något för välfärden, nej det är för orättvist. Man tror inte att alla fakta kommit upp på bordet, att det inte kan stämma att det finns fattigpensionärer.

Ska de verkligen få pengar som inte gjort något för välfärden, nej det är för orättvist. Man tror inte att alla fakta kommit upp på bordet, att det inte kan stämma att det finns fattigpensionärer. Alla vet väl att man måste avsätta pengar till privat pensionssparande? Men har man en låg lön har man oftast inte pengar till något pensionssparande.

Jag har en nära släkting i 80-års åldern som jobbat inom vården sedan tidig ungdom. Hon har aldrig varit gift eller sambo, har inga barn och har sällan varit sjuk men hon har inte mycket till pension utan det gäller att välja om hon vill ha tänderna lagade eller köpa en ny tv. Varje höjning av pensionen dras av på bostadstillägget så det blir inte mycket kvar att hurra för. 

Den som gör rätt val verkar tro att man inte kan råka ut för missöden och händelser som kullkastar livet och den riktning man valt. Man kan bara hoppas att de människor som gjort rätt val och pensionssparat aldrig drabbas av sjukdom, arbetslöshet eller gamla föräldrar som behöver hjälp. 

  • Lena Olsson
    arbetslös före detta städare (fick gå vid senaste upphandlingen/försäljningen), Ljusdal