”Vi måste slåss för vår yrkesheder”
När hemtjänsten raserats med minutstyrning och noll respekt för yrkeskunnande har vi vårdbiträden och undersköterskor bara en sak kvar. Vår yrkesheder. Den är värd att slåss för, skriver Agneta Thomasin Svensson i en slutreplik.
Agneta Thomasin Svensson.
I två repliker till min debattartikel om fusk i hemtjänsten lyfter undersköterskan Jeanette Liljegren och barnskötaren Daniel Wiklund Langs fram arbetsgivarens ansvar. Helt rätt så. Självklart är arbetsgivaren ytterst ansvarig när vårdtagarna inte får de insatser de har rätt till. Självklart har arbetsgivaren ett fullständigt ansvar för en undermålig arbetsmiljö.
Men lika självklart för mig är individens egna val. Valet att söka vinning och lättnad för sin egen skull eller valet att öppet ta strid, inte bara för sig själv, utan för kollektivet.
Min erfarenhet är att arbetsgivaren ser genom fingrarna med ett bristfälligt arbetssätt därför att det gagnar arbetsgivarens egna intressen. En tyst och foglig arbetsgrupp som inte ställer krav och kritiserar. Som upprätthåller den goda stämning som brukar framhållas som eftersträvansvärd.
Så länge individen löser problemen på egen hand med genvägar och fusk kan enhetschefen sitta lugnt i båten och invänta sin egen lönehöjning och befordran.
Min solidaritet finns hos de många, många kompetenta kollegor som varje dag under svåra omständigheter går ut och levererar kvalitet till våra vårdtagare.
Kommunal har inte minst under pandemin tagit strid för sina medlemmar bland annat genom att lägga 6:6a anmälningar enligt arbetsmiljölagen. Det är bra men det räcker inte. Kommunal behöver hitta nya vägar att engagera och stärka alla medlemmar, inte bara de förtroendevalda.
Då kan de ta till sig Daniel Wiklund Langs utmärkta förslag, att låta medlemmarna inom hemtjänst verkligen arbeta till punkt och pricka enligt det schema som har blivit dem tilldelat. Ett verkningsfullt sätt att synliggöra en knepig ekvation.
Jeanette Liljegren är i sitt inlägg orolig för min bristande kvinnosolidaritet. Jag kan lugna Liljegren på den punkten. Min solidaritet finns hos de många, många kompetenta kollegor som varje dag under svåra omständigheter går ut och levererar kvalitet till våra vårdtagare. Min solidaritet finns hos de kollegor som öppet riktar kritik till arbetsgivaren mot förnedrande arbetsvillkor och som också öppet stöttar den kollega som först vågar öppna munnen.
Min solidaritet finns också hos de före detta undersköterskor, måltidsbiträden, städerskor och snabbköpskassörskor som nu på ålderns höst är utslitna och helt beroende av god hemtjänst.
När arbetsgivaren så fullständigt raserat den utmärkta vårdform som heter hemtjänst med toppstyrning, minutstyrning och noll respekt för yrkeskunnande har vi vårdbiträden och undersköterskor bara en sak kvar. Vår yrkesheder. Den är värd att slåss för.
