”Låt oss ta kamp mot sjukförsäkringen”
Det är dags att återupprätta ett värdigt skyddsnät för alla som drabbas av ohälsa. Många av Kommunals medlemmar är hotade av en sjuk sjukförsäkring. Vi är många och vi är starka – det är dags att vi alla säger ifrån, skriver Mats Nyberg.
Mats Nyberg.
Tusentals medlemmar har länge fått bära skulden av att råkat ut för arbetsoförmåga. Något vi alla någon gång gör i vårt långa arbetsliv. De flesta av oss återfår arbetsförmågan efter en kort period av sjukskrivning, men långt ifrån alla.
När det gått 180 dagar av sjukskrivning är det ofta stopp och belägg. Försäkringskassan – med politikernas goda minne – säger nej. Du har en arbetsförmåga i ”ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden”. Så du kan välja mellan att gå tillbaka till ditt arbete eller ställa dig till arbetsmarknadens förfogande och stämpla a-kassa. Och fungerar inte den vägen, ja då är det kommunens försörjningsstöd som blir sista utvägen.
Många av dem som i dag får försörjningsstöd kommer från den stora gruppen människor som blivit nekade sjukpenning och därmed sin försörjning. Vi är tillbaka där somliga tvingas stå med mössan i hand, och då skriver vi år 2021.
Under alla mina år som facklig företrädare har jag aldrig stött på medlemmar som hellre är sjukskrivna än att vara i arbete. Att hamna i utanförskap, ”inte bli trodd” och samtidigt få sin ekonomi raserad är inte ett förstahandsalternativ för någon.
Vi är många, vi är starka och vi har alla Kommunal som förening. Men nu är vi förbannade. Jag har i alla fall fått nog!
Vad vill jag då ska förändras? Ta bort tidsgränserna i sjukförsäkringen helt och hållet (180 dagarsgränsen och även 360 dagarsgränsen) Se till att alla har rätt till en rehabilitering värd namnet. Se till att sjukersättning återigen blir en möjlighet för alla dem som inte kan komma tillbaka i arbetslivet.
Jag vill att våra folkvalda politiker skyndsamt ska återupprätta det skyddsnät vi är värda att ha när vi drabbas av ohälsa. Inte bara när det gäller covid-19 (som hjälpt till att rikta fokus på detta men problemet är långt större än så) utan alla sjukdomar inte minst de psykiska.
Sedan ungdomsåren har vi dagligen gått till våra arbeten i välfärden, betalat skatt med insikten att detta gör vi för varandras skull. Solidariskt har vi betalat våra medlemsavgifter till Kommunal. Allt för att vi ska vara en stark röst för dem alla som någon gång i livet behöver stöd i olika situationer som vi inte rår över.
Kommunals mest utsatta medlemmar har hamnat i utanförskap utan möjlighet till daglig försörjning. Det innebär att många nu höjer rösten rejält. Vi är många, vi är starka och vi har alla Kommunal som förening. Men nu är vi förbannade. Jag har i alla fall fått nog!
Om vi alla kommunalare tillsammans säger ”gör om gör rätt”, vilka kan då stå emot?
Bilden på Försäkringskassan är licensierad Jonas Engholm – Eget arbete, CC BY-SA 4.0
