Jag träffar ofta på kommunalare som är arga. Förklaringen till att just du inte gör något åt saken är ofta att ”alla andra” är tysta. Kanske har du försökt ta upp kritik på arbetsplatsträffen och upplevt att kollegan, som höll med dig precis på lunchrasten, tittar i golvet och inte alls känns vid vad ni pratade om. Dra lärdom av det.

Nästa gång ni pratar så frågar du,

– Ska vi ta upp det där tillsammans på nästa möte?

Är kollegan tveksam så kan ni prata om varför. Behöver ni vara en till för att känna er säkrare? Vem ska ni i så fall prata med? 

Tycker kollegan att det är jobbigt att prata inför gruppen så kan det räcka att hen säger ”det tycker jag också” eller bara nickar tydligt instämmande när du pratar. Om ni bägge får med er varsin person i förberedelserna så är ni fyra som kan stötta varandra. Kanske är det då ytterligare någon som spontant sluter upp bakom er kritik när ni lyfter den på mötet. Helt plötsligt är ni en grupp som kan driva på för bättre arbetsmiljö och säga ifrån mot försämringar.

Om ni fortsätter driva era frågor så riskerar ni såklart ett motdrag från arbetsgivaren. Det kan innebära att de försöker hitta en som de tror är ”uppviglare”, en ledare.

Kanske backar chefen ganska snabbt första gången hen möter verkligt motstånd. Om ni fortsätter driva era frågor så riskerar ni såklart ett motdrag från arbetsgivaren. Det kan innebära att de försöker hitta en som de tror är ”uppviglare”, en ledare. 

Cheferna som är inskolade i en toppstyrd organisation har svårt att förstå vårt kollektiva sätt att arbeta. I värsta fall kan de leda till att de vill förflytta den som de uppfattar som hjärnan bakom upproret. Bästa sättet att förebygga det är att inte låta samma person prata utan turas om och tydligt visa att ni gör detta tillsammans. Skulle någon bli angripen eller att arbetsgivaren försöker splittra arbetslaget så behöver ni fortsätta hålla ihop och få fler att säga ifrån.

En annan strategi kan vara att försöka övertala er en och en. Kallar in er på enskilt samtal och frågar ”tycker du verkligen att…” Kanske är det någon som tycker att det är svårt att argumentera och gärna blir tyst. Förbered er på det och vad ni ska säga. Det går jättebra att säga ”Jag vill inte gå in i den diskussionen nu utan vi får ta det när alla är med” och sedan envist hålla fast vid det. Om ni anar vad som är på gång kan ni också ta med en kollega på samtalet och stötta varandra. 

Ibland när personalen går emot försämringar hör jag chefer som säger ”Om det inte passar så kan ni sluta här”.

Då tittar ni på varandra, reser på er och lämnar rummet. Ni behöver inte gå så långt. Stanna utanför och låt chefen sitta där som en fågelholk.

Tänk om ni har pratat ihop er nästa gång chefen säger så på arbetsplatsträffen. Då tittar ni på varandra, reser på er och lämnar rummet. Ni behöver inte gå så långt. Stanna utanför och låt chefen sitta där som en fågelholk. Efter några minuter går ni in igen och frågar:

– Är det så du vill ha det, att vi alla slutar?

Visst kan det vara skrämmande att göra motstånd men låt modet bli lite större än rädslan.

  • Lena Ericson Höijer
    undersköterska i hemtjänst och sektionsordförande