Biblioterapi kan hjälpa långtidssjukskrivna

En kvinna som var sjukskriven för utmattning upplevde stor stress inför vanliga hushållssysslor. Men om hon satte på en ljudbok kunde hennes kropp klara av att utföra sysslorna medan hon lyssnade.

Det här kommer fram i Cecilia Petterssons forskningsprojekt där hon frågat åtta kvinnor, som var långtidssjukskrivna för psykisk ohälsa, om deras läsning. Hon fann mycket som var intressant. Lustfylld läsning av skönlitteratur som inte krävde så mycket gav vila och ny kraft. Medan självhjälpsböcker med sin problemfokusering valdes bort eftersom de blev för kravfyllda.

– För att läsningen verkligen skulle främja hälsa och välbefinnande visade det sig vara viktigt att läsa sådant man ville läsa. Lusten blev en förutsättning för att läsningen skulle bli en vila, och ge kraft och ibland också ork att göra något annat efteråt, säger Cecilia Pettersson, fil dr i litteraturvetenskap.

I hennes bok ”Biblioterapi. Hälsofrämjande läsning i teori och praktik” kan man läsa hur en av kvinnorna står framför sin bokhylla och inser att där finns mängder av böcker hon inte alls vill läsa. Det är böcker hon av någon anledning tyckt att hon borde läsa. Det slutar med att hon rensar ut bokhyllan och skänker måsteböckerna till Emmaus.

Alla kvinnorna som var med i Cecilia Petterssons studie var vana läsare redan innan sjukskrivningen, men vad och hur de läste påverkades av de symtom de hade, framför allt trötthet, yrsel och koncentrationssvårigheter. De flesta kunde inte läsa alls i början av sjukskrivningen.

Efter läsavbrottet började många av dem läsa andra sorters litteratur och böcker med ett lättare språk än de gjort tidigare. De läste mer av feel-good och chicklit och mindre av social­realism och experimentprosa. Flera uttryckte att de inte ville ha motstånd, utan att läsningen bara skulle flyta på.

– Att läsa sågs som en paus, som en frizon där de kunde slippa tänka på sig själva och känna sig stärkta efteråt. De läste helt för sin egen skull och inte utifrån vad de måste eller borde.

Biblioterapi är läsning som syftar till att främja hälsa och välbefinnande. Det är ingen ny tanke. I det forntida Egypten för 6000 år sedan åt man upp papyrusark inristade med ”meningsfulla” ord för att påverka hälsan positivt. Det ska vara osagt om det gav resultat, men klart är att man för drygt hundra år sedan under första världskriget upptäckte att soldater som led av krigstrauman återhämtade sig snabbare om de läste skönlitteratur.

I dag används biblioterapi ofta i grupper som delar en erfarenhet, det kan handla om att förlora en närstående, missbruk, demens eller psykisk ohälsa. I de fallen träffas man och pratar om text och erfarenheter tillsammans. Det handlar ofta om självhjälpsböcker eller skönlitteratur inom det område som är aktuellt. 

Kvinnorna i Cecilia Petterssons studie valde där­emot bort självhjälpsböckerna helt och hållet:

– De var för kravfyllda. Självhjälpslitteraturen erbjöd ingen vila, utan en ständig medvetenhet om sig själv och den egna situationen – och det var ju det kvinnorna gärna ville slippa.

Cecilia Petterssons forskning visar att man kan må bättre av att läsa helt på egen hand. Utan att man egentligen har ett uttalat främjande syfte med sin läsning. De sjukskrivna kvinnorna tillfrågades om sin läsning och hur den påverkade dem först efteråt. Deras läsning syftade i stunden inte till något annat än att det var en frizon.

– Lustaspekten är en viktig del när man läser på egen hand. Plus att man inte tvingar sig att läsa för mycket. Man ska inte ha något tidsmål för när man ska ha läst färdigt en bok, det spelar ingen roll om det tar ett år. Det är bättre att se läsningen som en paus man kan vila i och bli stärkt av efteråt.