Jag jobbar som undersköterska och har gjort så i över 20 år. För en tid sedan gick jag ut på sociala medier och berättade att jag var en av dem som känner att jag vill avvakta lite när det kommer till vaccinet. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Hat och påhopp och ord som avsked, omplacering, idioti, oansvarig, hemska människa, är bara ett axplock av vad som skrevs. 

Alla som jobbar inom vård och omsorg ska vaccinera sig, hördes från många håll och jag såg nästan tåget med högafflar och facklor komma emot mig.

Stopp tänkte jag, vad är det som händer? Vi bor i ett land som inte tillåter någon att göra ingrepp på våra kroppar utan vår tillåtelse. Det gäller oss alla och värt att komma ihåg. 

Ingen ska behöva känna sig rädd eller orolig för att man är av en annan åsikt eller tänker på ett annat sätt.

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet är också något jag verkligen vill värna om och kämpa för. Någon viskade till mig: vi behöver inte prata om det, låt det bara vara. Jag anser att vi behöver prata med varandra, bolla tankar och funderingar kring detta, informera och dela fakta med varandra. Ingen ska behöva känna sig rädd eller orolig för att man är av en annan åsikt eller tänker på ett annat sätt.

Just nu ligger fokus i min kommun på de äldre och de i riskgrupp. Det har alltså ännu inte kommit igång ordentligt med erbjudande om vaccinering till personal. De äldre och riskgrupperna bör naturligtvis få vaccinet i första hand, då det är utformat så att du som tar det inte löper lika stor risk att bli allvarligt sjuk i covid-19. Jag har precis tillfrisknat från en covid-19- infektion vilket också gör att jag känner att jag inte behöver rusa fram. 

Jag vet att det finns flera som vill avvakta, av flera olika anledningar, då jag får meddelanden nästan dagligen från människor runt om i Sverige:

”Tack för att du står upp för mig.” 

”Tack för att du ser oss, som tänkande individer och inte som en grå massa, som inte får tycka eller tänka utan bara ska göra som vi blir tillsagda.” 

”Kämpa för oss som inte vågar, vi står bakom dig.” 

”Jag är rädd för att ta vaccinet, men jag vågar inte säga något, funderar på att tacka nej.” 

Det är bara några exempel. 

Det finns dagar då tårarna bara strömmat ner för kinderna och jag börjar tvivla på mig själv, är jag allt det där hemska de skriver? 

Det är just detta som får mig att fortsätta kämpa. För tro mig det har varit riktigt tufft ibland. Det finns dagar då tårarna bara strömmat ner för kinderna och jag börjar tvivla på mig själv, är jag allt det där hemska de skriver? 

Nej, jag är inte det och det enda jag vill är att avvakta. Vem vet, jag kanske känner mig så pass trygg och säker när jag väl erbjuds vaccinet att jag tar det, eller så avvaktar jag lite till. Jag vill följa utvecklingen, samla mer fakta och information och jag vill diskutera med andra människor. 

Jag vill självklart som alla andra att covid-19 ska försvinna. Och visar det sig att vaccinet gör skillnad och vi ser positiva resultat även om de är små, och de allvarliga biverkningarna inte skenar iväg inom en snar framtid, så tar jag det. Och hoppas på att rönen kring smittsamhet stämmer och allt blir så bra som vi alla hoppas på. 

Våga prata om detta, och ha respekt för att vi är och tänker olika. Att avvakta är inte detsamma som att säga nej. Det är viktigt att tänka på.