Ingela Jansson begick bedrägerier både i Sverige och i Etiopien. I Etiopien blev straffet hårt: Hon fick sitta åtta år i fängelset Kality.
Det är fascinerande att läsa om de närmast tortyrliknande förhållandena i fängelset med matbrist, misshandel och undermålig sjukvård. Och små ljuspunkter i form av vänskap med andra fängslade kvinnor.
Men mest intressant är att följa Ingelas liv fram till fängelset. Hon växte upp i en familj där det hela tiden gällde att prestera bäst, för att göra sig förtjänt av pappans kärlek. Att ha pengar – och visa det – var viktigast av allt.
Detta verkar ha skapat ett driv hos Ingela Jansson att skaffa pengar, för att fylla det inre tomrummet och längtan efter kärlek. Och hon var bra på att göra affärer, tjänade snabba pengar på bilaffärer som i början var lagliga. Med tiden gjorde hon mer och mer olagliga affärer, kom i kontakt med organiserad brottslighet, och till slut fanns ingen väg tillbaka till det ordnade liv hon innerst inne önskade för sig och sina döttrar.
Det är intressant att få titta in i hennes hjärna och förstå varför hon fattar det ena dåliga beslutet efter det andra. Det gör att jag förstår lite mer om vad det är att vara människa.
