”Därför säger jag ja tack till vaccin”
Vaccin? Jag är frisk, ung och inte kan väl jag bli dödssjuk? Tänkte jag tidigare – men jag har tänkt om. Jag vill se ett slut på pandemin, karantänen och ensamma människor. Jag vill att vi alla ska kunna leva igen, skriver Linnéa Carrick.
Det finns ingen som kan hålla med om att 2020 har varit ett vanligt år. Jag minns i våras när vi såg fram emot 2021, i hopp om att det kanske skulle vara som vanligt igen. Vi levde månad för månad, väntade på att restriktionerna skulle släppa och att allt skulle kunna återgå till det normala. Men nu är det december och smittan har milt sagt eskalerat.
Vi har lärt oss mer om hur vi ska hantera sjukdomsfallen men vårdpersonalen går på knäna. På Danderyds sjukhus i Stockholm har 70 procent av personalen på infektionsmottagningen sagt upp sig och det pratas om att personal ska hämtas in från våra grannländer.
Kapacitetsmässigt befinner vi oss i ett krig. Det är människan mot ett virus – men det finns hopp!
Forskare har lyckats ta fram flertalet vaccin, resurser utan dess like har lagts på detta och testningens fas 3 är genomförd – med goda resultat.
Någonstans känns det som att alla vill att pandemin ska ta slut – men ingen vill vaccinera sig. Det är en överdrift, såklart. Många människor känner som jag. Att det bara är att göra. För att då kan det äntligen vara slut på detta.
Samtidigt minns många vaccinet mot svininfluensan och dess bieffekter. Larmrapporter kring Pandremix som det vaccinet hette förekom generöst i media. I slutändan rörde det sig dock om ungefär 440 fastställda fall, men hela 5,3 miljoner svenskar uppges ha vaccinerat sig. I klartext var det ytterst få som drabbades av bieffekter.
Själv var jag en skeptiker och kände att jag kunde avvakta. Jag är frisk, ung och inte kan väl jag bli dödssjuk? Men jag har tänkt om.
Många människor har dött av covid-19 och det handlar inte längre bara om multisjuka gamla människor utan även om yngre och friska individer.
Någonstans känns det som att alla vill att pandemin ska ta slut – men ingen vill vaccinera sig. Det är en överdrift, såklart. Många människor känner som jag. Att det bara är att göra. För att då kan det äntligen vara slut på detta. På karantänen och på människor som slipper sitta ensamma. Vi kan börja leva igen.
Av lite drygt 23 700 frivilliga testpersoner för covid-19-vaccinet upplevde tre personer allvarligare biverkningar, varav en utav dessa på en placebo (det vill säga inte vaccinet i sig). Dessa är nu helt återställda eller på god väg att bli det. Utöver de obligatoriska testerna som redan är genomförda ska även EU godkänna vaccinet. Det är där vi är i skrivande stund.
Vad som kan rädda mängder av liv, inklusive mitt eget, är en skattefinansierad, välstuderad och beprövad injektion. En frivillig sådan.
Som undersköterska tänker jag på vilka risker jag utsätter mig för i vardagen – och hur ingen av dessa risker, som att dricka alkohol, simma i en sjö eller sätta mig i en bil påverkar vår chans till en seger över den rådande pandemin.
Vad som däremot kan rädda mängder av liv, inklusive mitt eget, är en skattefinansierad, välstuderad och beprövad injektion. En frivillig sådan.
Jag tänker ta den möjligheten. Och jag hoppas att även du kommer att överväga det.