Det finns ingenting i det centrala löneavtalet som hindrar att man frångår individuell lön, påpekar Lena Byström. Och så är det också på en del ställen runt om i landet, säger hon.

– Det står i löneavtalet att lönen ska fördelas individuellt och differentierat, men det finns också en möjlighet att komma överens om en lokal förhandlingsförordning. På olika ställen ute i landet så har man lokalt kommit överens om olika lönestrukturer.

Ligger det något i det facket vid Storstockholms brandförsvar säger, att tack vare att man inte infört individuell lön har de lokalt kunna få större inflytande över lönenivåerna?

– Är det till exempel svårt att rekrytera så är det en del. Om man tittar på Stockholm så vet vi ju att det finns flera olika räddningstjänster runtomkring. Och då är det ju konkurrens om medarbetarna. 

Så det beror inte enbart på att man inte har individuella löner?

– Det är olika delar som styr. Till exempel tillgång och efterfrågan på medarbetare. Det handlar också om vilken lön du får när du kliver in i en befattning. Det finns också ställen där man utifrån efterfrågan och behov av arbetskraft fyller på den lokala potten med extra pengar. Det påverkar ju också löneläget.

Vid kongressen 2013 tog Kommunal beslut om en ny lönepolitik, där synen på individuell lön på sätt och vis reviderades och befattningslöner blev ett viktigt inslag, som ett komplement till individuella löner. Befattningslöner handlar om att kraven och arbetsuppgifterna i en befattning ska kopplas ihop med lönen man har.

Vid Storstockholms brandförsvar har man valt samma lön för alla, då det saknas befattningsbeskrivningar. Den modell som det lokala facket vid Storstockholms brandförsvar diskuterar inför framtiden om en del individuellt och en del generellt finns det liknande exempel på ute i landet, enligt Lena Byström.