Mobbning, rasism och övergrepp präglade artisten och renskötaren Jon Henrik Fjällgrens barndom. Han lärde sig tidigt att bita ihop och inte visa känslor. Här berättar han sin historia, som går från mörker till ljus: Om ungdomen, när han tog till våld och droger för att orka leva. Om hur han valde musiken för den kärlek han fick tillbaka när han uppträdde. Och om sitt andliga förhållande till fjället, naturen och djuren. 

Han skriver också insiktsfullt och modigt om sin samiska identitet.

Berättarstilen är befriande rak och enkel.