Jag tror att filmen försöker berätta ett gripande drama om den cancersjuka tonåringen Milla. Problemet är att manusförfattaren skruvat till det så att det blir komik.

Alla tar droger/piller, men som det mesta i filmen tas det inte på så stort allvar. Som Millas pappa, kanske filmhistoriens sämsta psykiatriker, säger när han ertappas med en spruta i armen: ”Det är bara lite morfin.”