Mångfald ska inte stå emot jämställdhet. Mångfald kompletterar vår jämställdhetsutveckling. Att en kvinna står tillbaka för en man är inte mångfald. Det är bara synonymt med att vi fortsätter följa våra osunda patriarkala samhällsstrukturer.  

Ombudsmannen Lars-Sture Johansson stämmer in i den kör som anser att ”kompetens” är det viktigaste i frågan om valet av avtalssekreterare i sin debattartikel ”Vart tog mångfalden vägen?”. Kompetens är såklart avgörande, men vi ser nog begreppet kompetens på olika sätt. Det här väcker ett antal frågor:

Han innehar inte sin nuvarande position som avtalschef efter att ha fått förtroendet av sina arbetskamrater på äldreboendet, förskolan eller brandstationen. Han rekryterades således inte heller till förbundet utifrån ett förtroende i sin sektion eller sin avdelning. 

Vi har inte hört någon som betvivlar att Lars-Stures förslag till avtalssekreterare Johan Ingelskog, som också är valberedningens förslag, skulle sakna kompetens – snarare tvärtom. Ingelskog rekryterades och anställdes av förbundet av just den anledningen. Han innehar alltså inte sin nuvarande position som avtalschef efter att ha fått förtroendet av sina arbetskamrater på äldreboendet, förskolan eller brandstationen.

Han rekryterades således inte heller till förbundet utifrån ett förtroende i sin sektion eller sin avdelning. Det är väl ändå hela avsikten med att ha anställda ombudsmän i föreningens tjänst – att de opartiskt ska bidra med sin särskilda kompetens? 

I annat fall hade vi som förening klarat oss bra med endast förtroendevalda. De som med stort engagemang och god kompetens driver föreningen framåt – främst på ideell basis, då vi trots allt är en förening.

Vår samhälleliga demokrati är även den representativ, men det känns märkligt att en anställd opinionsbildar till förmån för sin egen chef. Skulle det verkligen kännas passande om en tjänsteman på exempelvis en kommun opinionsbildade för sin chef inför valet av ny nämndsordförande i den förvaltning de båda arbetar i?

Givetvis har även tjänstemän rätt att engagera sig politiskt och fackligt. Lars-Sture är medlem i Kommunal och har rätt att uttrycka sin åsikt, men det blir inte särskilt opartiskt i detta fall. Det är knappast bra för föreningens trovärdighet när anställda har händerna i syltburken.

Johan Ingelskog är redan förbundets avtalschef, och således den som jobbat sida vid sida med vår tidigare avtalssekreterare Lenita Granlund. Det är inget snack om att han besitter både erfarenhet och kompetenser, sådant som vi behöver och som vi redan nu använder oss av i avtalsrörelsen. Han är trots allt redan vår högst anställde ledare och chef inom området. På vilket sätt kommer vår förening gynnas av att måsta rekrytera en ny avtalschef? Den person vars kompetens vi specifikt eftersökt för att tillsammans med avtalssekreteraren leda oss i dessa frågor. 

Det finns en poäng med att det bör räknas som meriterande att ha innehaft förtroendeuppdrag inom Kommunal när en ska få förtroendet att ingå i vår förbundsledning.

Det finns en poäng med att det bör räknas som meriterande att ha innehaft förtroendeuppdrag inom Kommunal när en ska få förtroendet att ingå i vår förbundsledning. Trots att Johan Ingelskog inte arbetat inom Kommunals avtalsområde, tror vi att hans hjärta för Kommunal är stort – förhoppningsvis så stort att han inte lämnar Kommunal om han inte får uppdraget som avtalssekreterare. Vår förhoppning är att han då väljer att stanna kvar som den skickliga avtalschef han är och på så sätt leda oss mot bättre kollektivavtal.

Lars-Stures artikel berör även vikten av representativ demokrati. Det stämmer nog att en och annan tycker att 300 000 berörda medlemmar borde få rösta om varje detalj i kollektivavtalet med SKR. Den frågan har dock aldrig haft något större genomslag under de senaste 70 åren. 

En representativ demokrati som speglar vår medlemskår är däremot viktigt och mångfalden lyser med sin frånvaro. Om Lars-Sture Johansson får som han vill skippar vi även jämställdhetsperspektivet – till och med i självaste förbundsledningen. Hans förslag innebär alltså att vår högsta ledning skulle utgöras av två män och en kvinna, i en förening som består till 80 % av kvinnor (över 400 000 kvinnor).

Enligt våra stadgar ska föreningen vila på en feministiskt grund och vi ska sträva efter att den representativa demokratin speglar vår medlemskår. 

Exempelvis är lönediskriminering en av våra viktigaste frågor och därför blir representation och valet av förbundsledning inte bara en fråga om jämställdhet, utan även en fråga om trovärdighet. 

Representation är viktigt och avgörande. Våra medlemmars berättelser från sina arbetsplatser, upplevelser från sjukförsäkring och a-kassa och så vidare lägger grunden för vårt fackliga arbete, men det är kvinnorna i denna kontext som ur ett reellt perspektiv kan och ska beskriva den ojämställdhet som råder. Exempelvis är lönediskriminering en av våra viktigaste frågor och därför blir representation och valet av förbundsledning inte bara en fråga om jämställdhet, utan även en fråga om trovärdighet. 

Lars-Sture Johanssons artikel gör valet enklare – för oss som kongressombud var det tydligt att vi skulle ta ett framtidskliv. Nu har vi alltså chansen att välja en kvinna som både haft förtroendet på sin kommunala arbetsplats, i sin sektion, i sin avdelning och i förbundsstyrelsen. Kompetens är ingen bristvara när våra medlemmar ska utse vilka som ytterst ska företräda dem. 

Vore det inte bra att ha kvar en ytterst kompetent avtalschef, samtidigt som vi får en ny driven avtalssekreterare? Då behöver vi inte heller tumma på frågan om representativ demokrati och jämställdhet.

För vad är egentligen det viktigaste för att vi ska lyckas få bättre kollektivavtal? Jo, att vi blir fler medlemmar. Det får vi om våra medlemmar, och de som ännu inte blivit medlemmar, känner igen sig i föreningen och att den är trovärdig. Att den styrs som vi tillsammans bestämt – av medlemmarna, med arbetsplatsen och verkligheten i fokus. 

Vore det inte bra att ha kvar en ytterst kompetent avtalschef, samtidigt som vi får en ny driven avtalssekreterare? Då behöver vi inte heller tumma på frågan om representativ demokrati och jämställdhet.

Nu är det upp till förbundsmötet att visa hur långt vi kommit i frågor som jämställdhet och representation.