Ny bok skildrar deckarparet bakom Beck
Sveriges meste tv-snut skapades av två kommunister som älskade varandra och hatade socialdemokratin. En ny bok skildrar författarparet bakom de banbrytande kriminalromanerna om Martin Beck.
Maj Sjöwall och Per Wahlöö samt Johan Erlandsson.
Säg Martin Beck och de flesta tänker nog på Peter Haber. Skådespelaren som sedan 1997 gestaltat den luttrade kriminal-kommissarien i 42 filmer – inklusive fyra nya som visas i höst. Sedan den råbarkade Gunvald Larsson (Mikael Persbrandt) skrevs ut ur serien 2016 är Beck själv den ende som återstår från det persongalleri som Maj Sjöwall och Per Wahlöö skapade på 1960-talet.
Parets tio kriminalromaner gavs ut mellan 1965 och 1975 och innehöll frän samhällskritik. Författarna var aktiva kommunister och ville skildra vad de såg som socialdemokratins svek mot arbetarklassen.
– Den marxistiska samhällskritiken formulerades i böckerna ofta av Becks närmaste man Lennart Kollberg. Att han inte alls är med i tv-filmerna kan man tolka som att den politiska rösten saknas, säger Johan Erlandsson, reporter på Kommunalarbetaren och som skrivit ”Boken om Beck”.
Romanerna skildrar realistiskt ett kollektiv av poliser, deras metodiska brottsutredning och grå vardagsliv, vilket var nytt för tiden. Samtidigt speglar de ett samhälle i förändring där gamla hus rivs, svaga människor slås ut och brottslighet skapas. Gärningsmännen väcker ibland större sympati än offren.
Kritiken mot polisväsendet blev allt starkare efter att Per Wahlöö 1969 dömts för våld mot en polis, fast han själv ansåg sig vara den som blev misshandlad. Johan Erlandsson avslöjar i sin bok att Per också var våldsam mot Maj.
– Han slog henne flera gånger när han var full och svartsjuk. Men Maj älskade honom och förlät honom alltid, säger Johan Erlandsson, som gjorde en rad intervjuer med Maj Sjöwall innan hon dog i april i år.
Böckernas kvinnoskildringar, som oftast skrevs av Per, känns omoderna för en nutida läsare av Sjöwall Wahlöös böcker, anser Johan Erlandsson.
– Kvinnorna är ofta antingen hemmafruar, sekreterare eller prostituerade. De beskrivs i många fall ytligt och sexualiserat.
Det är spännande böcker som samtidigt ger en historisk skildring av Sverige och Stockholm under vänstervågen på 60- och 70-talet.
Ändå anser han att de klassiska polisromanerna är väl värda att läsa.
– Det är spännande böcker som samtidigt ger en historisk skildring av Sverige och Stockholm under vänstervågen på 60- och 70-talet.
Seriens tre sista delar håller enligt Erlandsson sämre litterär klass. När de skrevs plågades Per Wahlöö av svåra magsmärtor.
– Han visste att han skulle dö och ville hinna få ur sig all kritik mot socialdemokratin och kapitalismen. Han var bitter men försökte visa samhället i en skrattspegel.
Sjöwall-Wahlöö
Maj Sjöwall (1935–2020) och Per Wahlöö (1926–1975) skrev tio kriminalromaner som gavs ut mellan 1965 och 1975. Sviten kallades ”Roman om ett brott”. Böckerna såldes i stora upplagor, översattes till 30 språk och var populära i bland annat Tyskland, Sovjetunionen och USA.
”Boken om Beck och Sjöwall-Wahlöö och tiden som for” har skrivits av Johan Erlandsson, reporter på Kommunal-arbetaren.
Tionde boken, ”Terroristerna”, varvar prutthumor i rättssalen med grälsjuka utfall mot staten och mord på statsministern. Kort efter att romanen skrivits klart dog Per Wahlöö, 48 år gammal.
Maj Sjöwall överlevde honom med 45 år. På 1980-talet var hon utfattig, men kom på grön kvist igen sedan bokförsäljningen tagit ny fart med hjälp av filmatiseringar och samarbete med en litterär agent.
Sjöwall Wahlöös banbrytande kriminalromaner brukar beskrivas som roten till 2000-talets svenska deckarunder med arvtagare som Henning Mankell, Stieg Larsson och Arne Dahl. De hyllas också av amerikanska stjärnförfattare som Dennis Lehane och Jonathan Franzen.
Trots att hon själv levde gott på inkomster från reklam-tv sade Maj Sjöwall till Johan Erlandsson i slutet av sitt liv att hon och Per fått rätt i sin socialistiska samhällskritik.
– Hon såg en alltmer övervakande poliskår, ett ojämlikt samhälle och ett avhumaniserat land. Ännu mer i nutiden än då de skrev sina böcker.
Fotnot: Vi bad Handelsnytts reporter Staffan Julius att intervjua KA:s reporter Johan Erlandsson.
Exempel på samhällskritiken i Beckdeckarna
”Den skrattande polisen” (1968)
Nio personer skjuts ihjäl på en buss, bland dem en kollega till Martin Beck. Koppling finns till ett gammalt kvinnomord. En egoistisk företagsledare har skurkrollen och i förbifarten skildras polisvåld mot Vietnamdemonstranter. Boken fick pris och filmades i USA.
”Den vedervärdige mannen från Säffle” (1971)
Spännande jakt på en mördare som hatar poliser – och som har anledning att göra det. Boken kan läsas som en kritik mot brutalitet och kåranda inom polisen. Den blodiga upplösningen är förevigad i Bo Widerbergs filmversion ”Mannen på taket” från 1976.
”Terroristerna” (1975)
En filmproducent mördas av pappan till en flicka som utnyttjats i porrfilm. Samhällskritiken är bitvis buskisartad med bisarra rättegångsscener. Polisens ”klantskallekommando” begår ödesdigra misstag då statsministern (S) skjuts ihjäl av en naiv tonårsflicka.
