Det finns en hel del att tillföra resonemanget som Johan Ingelskog förde i debattartikeln ”För slimmat för heltid”. Inledningsvis – och kanske den mest bärande delen – som inte alls nämns i hans artikel är det allomfattande vinstintresse som i dag styr huvuddelen av vård- och omsorgsarbetet. Där har vi grundorsaken till en slimmad bemanning.

För det är inte först och främst tillgång och efterfrågan på arbetskraft som styr möjligheten till del- eller heltidsarbete. Det hänger ihop med privatiseringar, utförsäljningar och jakten på vinst. 

Bemanning av vårdenheter koncentreras efter noga uträknade mallar till de tider under dygnet då behovet av vård- och omsorg är som högst: morgon, lunch, kväll.  En uträkning visar att en medarbetare är som mest lönsam om denne arbetar omkring 75-77 procent av en heltidsanställning.  På så sätt räknas största möjliga lönsamhet ut. Detta innebär att en heltidsnorm inte är önskvärd – läs lönsam – för arbetsgivaren.

Att som Johan Ingelskog diskutera kring kultur på arbetsplatsen och i hemmet, tenderar endast att befästa och bli en kvinnofälla i detta sammanhang.

Visst kan vi prata om arbetsplatskultur, normer och värderingar ur ett genusperspektiv, som Ingelskog gör i sin debattartikel. Visst kan vi hålla med om att vård- och omsorgsyrket är starkt kvinnodominerat. Visst är det så att kvinnan har huvuddelen av ansvaret för hem och familj. 

Men. Det är inte det som avgör om fler män kan rekryteras till vård- och omsorgsarbeten. Det är en diskussion om utbildningsmöjligheter och lönesättning. Att som Johan Ingelskog diskutera kring kultur på arbetsplatsen och i hemmet, tenderar endast att befästa och bli en kvinnofälla i detta sammanhang.

Vi förleds och lindas in i ett sammanhang där ord som solidaritet, medmänsklighet och samhällsansvar försvinner in i dimman av besparingskrav, lönsamhet och ekonomi i balans.  

Det vi behöver är en politisk diskussion om hur utförsäljning av vård- och omsorg påverkar samhällsbilden i stort. Vi förleds och lindas in i ett sammanhang där ord som solidaritet, medmänsklighet och samhällsansvar försvinner in i dimman av besparingskrav, lönsamhet och ekonomi i balans.  

Heltidsarbete som norm är ingen utopi. Det handlar om att slutligen organisera vård- och omsorgsarbete utifrån en långsiktig hållbarhetsaspekt. Det betyder framförallt en avsevärt ökad bemanning inom de flesta vårdenheter. 

En ökad bemanning innebär att fler heltidstjänster kan skapas. Det i sin tur ger automatiskt ett arbetsschema där antalet oregelbundna arbetstider minskas, eftersom fler anställda fördelas över en schemaperiod. Rimlig återhämtning kan erbjudas och sjuktalen därmed minska.