”Gärna kortare arbetstid – men inte på bekostnad av min lön!”
Undersköterskan eller vaktmästaren som står i kassan på mataffären och undrar hur pengarna ska räcka till kommer inte att kunna betala mjölken med en arbetstidsförkortning. Därför måste vi kräva både högre löner och kortare arbetstid, skriver Victor Markström.
Det är en tuff ekonomisk tid för många i vårt land. Stigande arbetslöshet, kostnadskris och sjukvårdskris.
Arbetsmiljön på många arbetsplatser är krävande, och nedskärningar gör inte saken bättre. Räntekostnader och hyreshöjningar är i många fall högre än löneökningarna och då har vi inte räknat de horribla prisökningarna på livsmedel.
I ett läge där ett årtiondes reallöneökningar har försvunnit i den pågående kostnadskrisen så måste vi få ut vartenda öre vi kan i löneökningar. Då kan vi inte acceptera en eventuell sänkning av arbetstiden till priset av stora avräkningar på det tillgängliga utrymmet för löneökningar.
Medlemmen som står i kassan på matvarubutiken och undrar hur den ska få pengarna att räcka till kommer inte att kunna betala mjölken med en arbetstidsförkortning.
Lönerna håller inte måttet
Faktum är att dyrare priser är mer kännbart för lokalvårdaren med 23 000 i månadslön än för snickaren som ligger på 38 000 i månadslön.
Sanningen är att ingångslönerna är för låga och låglönesatsningarna inte håller måttet. Problemet med det låsta löneutrymmet vi har med märket är att i regel så måste arbetstidsförkortning och höjda ingångslöner tas från det tillgängliga löneutrymmet.
Detta såg vi tydligt när Vårdförbundet krävde arbetstidsförkortning utan avräkning på löneutrymmet, arbetsgivarnas motstånd var stenhårt och man vek sig inte trots strejk.
I vårt fall skulle vi egentligen behöva löneökningar större än märket för att komma i kapp andra yrkesgrupper som dragit ifrån oss medan vi fått stå tillbaka.
För oss kommunalare som har många lågavlönade medlemmar är det otänkbart att offra stora delar av löneökningarna för arbetstidsförkortning.
Ingen ska behöva ”betala för” att vi får upp de usla ingångslönerna som gäller enligt avtal, rejäla höjningar av ingångslönerna måste ske utan att drabba övriga anställda. Detta är det enda rätta om vi inte ska ha fattiga arbetare i Sverige.
Det är bra att arbetstidsförkortning kommit upp på tapeten. Frågan är vilken väg man ska välja: ska det beslutas mellan parterna eller den politiska vägen? Bägge har sina fördelar och nackdelar.
En farhåga oavsett vilken väg man väljer är att arbetsgivarna kommer tycka att det kostar pengar och det kommer då att gå ut över det tillgängliga löneutrymmet.
Mer frihet med kortare arbetstid
För oss kommunalare som har många lågavlönade medlemmar är det otänkbart att offra stora delar av löneökningarna för arbetstidsförkortning. Samtidigt vore en arbetstidsförkortning en stor frihetsreform, att efter så lång tid få mer tid för fritid och familj, fördelarna är många.
Det skulle mest troligt minska sjukskrivningarna och våra medlemmar skulle orka jobba heltid inom slitsamma yrken. Denna artikel är inte negativ till arbetstidsförkortning utan tvärtom, men det måste göras på rätt sätt.
Oavsett vilken väg som leder till arbetstidsförkortning så finns det krafter som kommer ge ett kompakt motstånd, ett starkt Kommunal och LO kommer vara avgörande.
Denna gång ska vi har vår del av kakan och lite till, avtalsrörelsen har börjat!