Den fackliga arbetsmarknadsparten PTK (som förhandlar för privatanställda tjänstemän) har länge velat förhandla för att förbättra anställningstryggheten för de anställda. Den tvärnit i ekonomin som coronapandemin har resulterat i har inte förändrat detta. Därför måste tidsplanen för förhandlingarna ligga fast – politikerna måste som utlovat låta arbetsmarknadens parter förhandla. 

Den svenska modellen, där fack och arbetsgivare hittar gemensamma lösningar, har gett oss en av världens bäst fungerande arbetsmarknader. Coronakrisen sätter inte detta faktum på undantag. Tvärtom har parterna återigen visat hur väl de kan hantera riktigt svåra situationer på arbetsmarknaden, som exempelvis när korttidsavtal kom på plats på rekordtid.

Den ekonomiska kris som vi nu står inför förstärker behovet av en utvecklad arbetsrätt. En arbetsrätt som ger ökade möjligheter till kompetensutveckling, bättre stöd vid omställning till ett nytt jobb och ekonomiska möjligheter att ställa om. PTK har en tydlig ambition att fortsätta verka för en långsiktigt hållbar överenskommelse som kan utveckla svensk arbetsmarknad. 

De som vill dra i handbromsen för alla former av förändringar i arbetsrätten bör komma ihåg att reglerna i LAS inte skyddar den som exempelvis blir varslad till följd av nedläggning av en verksamhet. Även Sveriges många visstidsanställda är svagt skyddade i LAS, och har drabbats hårt av coronakrisen. Det är dags att börja se anställningstrygghet i ett bredare perspektiv än LAS.

Att utan överenskommelse mellan parterna genomföra förändringar av arbetsrätten under en ekonomisk kris är mycket riskfyllt.

Martin Wästfelt och Camilla Frankelius, PTK:s förhandlingschefsgrupp. 

De partsgemensamma arbetsgrupper som har tillsatts inom områdena anställningsskydds­regler, omställningssystemet och arbetslöshetsförsäkringen arbetar vidare. De har inte fått mer tid för sina uppdrag och ska vara färdiga i maj. Planen är att återuppta förhandlingarna i slutet av sommaren, innan den uppskjutna avtalsrörelsen startar. 

I detta läge är det avgörande att politikerna håller sitt löfte om att först låta parterna komma överens. Lagstiftning utan denna grund försvårar parternas förutsättningar att finna lösningar som gynnar båda parter och samhället. Att utan överenskommelse mellan parterna genomföra förändringar av arbetsrätten under en ekonomisk kris är mycket riskfyllt. Utredningen om arbetsrätt bör därför läggas på is när den presenterats. Med det menar vi att politikerna inte bör fatta några beslut om att gå vidare med förslag i utredningen innan parterna kunnat förhandla färdigt frågorna. 

I andra länder resulterar varsel och uppsägningar i mycket högre utsträckning i strejker och social turbulens. Det är inte en ordning vi vill ha på svensk arbetsmarknad. Det komplexa system med många olika komponenter som tillsammans skapar en fungerande arbetsmarknad är känsligt. Även mindre förändringar i lagstiftningen kan få stor påverkan på fack och arbetsgivares möjligheter att komma överens om lösningar som alla tjänar på. 

En sådan lösning är trygghetsorganisationerna. Det läge vi är på väg in i aktualiserar deras viktiga roll på arbetsmarknaden. De trygghetssystem som parterna byggt upp står redo att möta många av de som nu riskerar att förlora arbetet och kommer att spela stor roll för Sveriges möjligheter att hantera krisen. Omställningsavtalen som ligger till grund för organisationerna innebär att anställda som blir uppsagda får stöd när de ska finna en ny anställning eller annan sysselsättning. Totalt sett omfattar de fem största trygghets­organisationerna över tre miljoner anställda och erbjuder stöd för över två miljarder kronor per år. 40 000 människor får varje år hjälp, men i år kommer det att bli långt fler. 

Politikernas fokus nu måste vara att rädda företag och jobb. Parterna måste få förhandla enligt tidsplanen, fram till den sista september, och träffa överenskommelser som tar hänsyn till helheten och som kan utveckla svensk arbetsmarknad på lång sikt. Det kommer att ge samhället bättre förutsättningar att möta krisen.