Här samlas skräpet från havet

Dagens last kommer från fiske­läget Glommen utanför Falkenberg och har åkt 22 mil för att komma hit till Sotenäs i Bohuslän. För det är bara här som man återvinner gamla nät och fiskeredskap och sedan en tid tillbaka har man dispens från regeln som säger att sopor inte får korsa kommungränsen.

Ingmar Rytterstig har jobbat här sedan starten 2018 och det är yrkesstolthet som hörs i rösten när han visar oss runt på anläggningen. Vi stannar till vid ett badkar fullt av skräp.

– Varje timme spolas det upp skräp motsvarande fem fulla badkar här längs kusten. Det är inte klokt.

Men på marina återvinningen gör man något åt det. Trålarna och näten som kommer med lastbil dras upp med hjälp av en vinsch på ett stort arbetsbord inne i lokalen, som är en före detta kalkonfabrik. Där rensas det och sorteras av personer från kommunens arbetsmarknadsenhet.

Tillsammans med Gun Sandström är Ingmar Rytterstig en av två handledare för arbetarna här. Alla har en plan och ett mål för hur de ska komma vidare. Arbetet som handledare innebär bland annat att Ingmar hämtar hit dem varje morgon och också att han har arbetsmiljöansvaret i lokalen. 

– Det förekommer ju en del bly, men vi har handskar och skydd. Och det är inte värre än att fiskarna har jobbat med det i alla år.

Men det slutar inte här i lokalen. Så fort våren kommer och vädret blir bättre åker en styrka från återvinningscentralen ut och strandstädar på kommunens öar.

– Det är det bästa med jobbet. Jag trivs bra på vinterhalvåret också, men det är klart att det är väldigt fint att åka ut på sjön på sommaren. Jag har kommit till många öar jag inte varit på förut.

De har en specialbyggd aluminiumkatamaran som kan borda de flesta strand- och klipptyper. Den kräver fartygsbefälsexamen av klass 8, något som Ingmar har. Han gillar sjön och seglar även på fritiden.

Det är en lång resa som tagit honom till just det här industriområdet. Han har bland annat arbetat på företaget Llentab, som tillverkar lagerhallar, han har byggt militärbåtar i Norge i många år och det senaste jobbet var som undersköterska i hemtjänsten här i Sotenäs kommun. Roliga jobb alltihop och han erkänner att han kan sakna ob- och övertidsersättningen från vårdjobbet. Här är det fasta kontorstider som gäller.

Medan vi talar kämpar Waad Almllouhi från Syrien med att skära upp fiskegarnet på arbetsbänken. Hon har bara bott ett år i Sverige, flydde från kriget, men säger att hon gillar jobbet här.

Skräpet som sorteras ut delas in i bly, orent bly, nät, järn, gummi, kulor och rep. 

– Allra helst vill vi att det ska användas en gång till, om inte det går så återvinner vi det, går inte det blir det förbränning, berättar Ingmar Rytterstig.

Det är lokala fiskare från Smögen som köper bojar och redskap som är i bra skick och fiskare­föreningen där återvinner och binder nya nät. Själva plaståtervinningen sker på en fabrik i Danmark där plasten smälts ner och blir till pellets som kan återvinnas inom industrin.

Tidigare har gamla fiske­redskap i stället skickats på deponi och grävts ner i marken, vilket bland annat innebär att mikroplaster riskerar att läcka ut i naturen. I somras skedde den första stora transporten till Danmark: 20 ton marint skräp kunde återvinnas.

Ingmar tar oss till ett hörn i den stora lokalen och visar upp en meterstor meteorologisk mätsond. Det är bara en av alla märkliga saker som flutit i land längs kusten och som tagits om hand av Ingmar och hans kolleger. Ungefär 8 000 kubikmeter skräp når Bohuskusten varje år, som ett resultat av strömmar i havet. Han säger att det vanligaste är plankor och plast.

Ute på gårdsplanen ligger en enorm hög med gamla fiske­lådor, de kommer från Danmark och hela vägen från England.

– Att de här lådorna hamnar i vattnet är ju ofrivilligt. Det är en förlust för fiskarna.

År 1985 sjönk fiskefartyget Thetis utanför Kungshamn. Ingen människa omkom vid förlisningen, men 20 ton snörpvad, ett fiskegarn på 100 gånger 400 meter,  stannade kvar i havet och fiskade. Den här typen av spöknät är ett allvarligt hot mot fiske­beståndet och Ingmar tar oss till en av de många lådorna utanför återvinningscentralen. Han håller upp ett tätt nylonnät, det ser helt nytt ut.

– Det här är från Thetis. Nylon håller hur länge som helst.

Fortfarande finns nät från Thetis kvar under ytan, det som ligger på den marina återvinningscentralen är ett resultat av en bärgning av Havs- och vattenmyndigheten 2018.

Ingmar går tillbaka in. Jag hinner fråga honom om han fiskar själv.

– Njae. Jag dörjar lite makrill.