Stök, smuts – och städning

Alla skor som låg i en hög i hörnet var våra skor. Jackor, overaller, halsdukar, vantar, fleecetröjor och mössor som låg på bänken var våra att sätta på när vi gick ut. Nu har jag förvisso skaffat både en tamburmajor och ett skåp för att försöka förhindra att andra människor blir skrämda när de tar steget in i hallen, men av någon anledning har de där jackorna, vantarna och halsdukarna en förmåga att ändå hamna på bänken i brådskan. Det finns ju alltid något annat som är mycket roligare att göra när man kommer in än att vika och hänga. Men grannens ord har ändå fastnat. Det fanns något skamligt i den där röran.

Hon jobbar för ”piglön” efter tio år

På jobbet

Malin Haawind har precis kommit ut med boken ”Satans skit” som handlar om smuts, stök och städning. Hon skriver om klass och status. Om kvinnan och hemmet och om ruttjänster. Vad vår relation till smutsen och städningen säger om oss och den tid vi lever i. För synen på smuts förändras hela tiden. Och vår status i samhället ger oss helt olika regler för vad vi kommer undan med. Trasiga jeans på en mellanstadieunge med föräldrar som är börsmäklare visar på attityd, medan femteklassaren med en ensamstående förälder signalerar dålig ekonomi och slarv om inte kläderna är hela. 

Haawind skriver om dammråttor och svett och kroppsvätskor. Hon skriver intressant om gränser – att något betraktas som smuts handlar ofta om att det befinner sig på ”fel” plats. 

Min medicin när röran riskerar att ta överhand är att bläddra lite i ett älskat exemplar av boken ”Städa!” som kom år 2000. Hur otroligt det än kan låta är det en glädje- och energikick om städning. Om städredskap, musik att städa till, godis i förklädesfickan, vardagsstädning, panikstädning och storstädning. Om jag bläddrade i den varje vecka skulle mitt hem vara skinande rent. Kan jag låta den ligga framme eller ser det rörigt ut?