Jag håller till viss del med om det som Marie Brynolfsson säger i sin debattartikel, fackföreningarna har ett ansvar att se till att arbetstagarna får så bra villkor som möjligt.

Men att välfärdsuppror skulle vara negativt för fackföreningarna tror jag inte, jag tror snarare tvärtom.

Uppror med stöd av fackföreningarna skulle göra fackföreningarna starkare i sina förhandlingar med arbetsgivarna och leda till bättre villkor för arbetstagarna.

De uppror som drivs runt om i Sverige idag har lett till att allmänheten fått upp ögonen för hur det verkligen ser ut på arbetsplatser runt om i landet och på vilka villkor arbetarna har. Det är något fackföreningarna inte kan göra, hur mycket de än försöker. Det är alla vi välfärdsarbetare runt om i landet som verkligen vet och kan berätta om hur våra förhållanden ser ut.

Att upproren inte leds av förbunden, utan istället av vanliga arbetare, arbetsplatsombud och skyddsombud, tror jag gör att de tas på större allvar av de politiker som styr i landet.

Upproren som finns är indirekt en del av den fackliga kampen, alla vi som deltar och som är medlemmar i olika fackföreningar är ju facket. Vinner vi framgångar så gynnar det även förbunden som då vinner styrka.

Att vi välfärdsarbetare nu börjar organisera oss och vågar gå ut på gator och torg och även göra våra röster hörda i media ser jag som något mycket positivt. Det visar att den tystnadskultur som råder är på väg att brytas, vi börjar äntligen berätta om hur tunga jobben verkligen är och att vi inte mår bra av denna ständiga nedskärning inom välfärden. 

Att upproren inte leds av förbunden, utan istället av vanliga arbetare, arbetsplatsombud och skyddsombud, tror jag gör att de tas på större allvar av de politiker som styr i landet. Det gör också att de som inte är fackligt anslutna eller politiskt intresserade känner att även de räknas och får vara med.

Att starta och driva ett uppror kräver mycket mod och styrka, men även ett engagemang och en vilja att förändra och det är där fackföreningarna kommer in, genom att stödja, stötta och ta kampen upp på den nivå dit arbetstagarna inte kan ta den, till förhandlingsbordet när det är dags att förhandla fram nya avtal för sina medlemmar.

Ser man till de krav min fackförening Kommunal ställer till arbetsgivaren så är det saker som Undersköterskeupproret tagit upp och kämpar för, delade turer, bilaga J, mer betalt om man har utbildning och mer lediga dagar. Personligen upplever jag att förbundet lyssnat på sina medlemmar inför kommande avtal.