Spädbarnsskjorta, mjölk, svepning. Ja, färgen vit är ofta närvarande både när livet börjar och tar slut. Däremellan följer den oss via snö, salt, ris och små vita piller mot migrän. Utifrån vita saker skriver den koreanska författaren Han Kang om livets början, slut och några nedslag där emellan.

”Den vita boken” är kategoriserad som roman men har inslag av poesi och skulle även kunna kallas lyrisk essä. En vacker liten bok på drygt 120 sidor. En systerbok till amerikanska Maggie Nelsons ”Blått” (2017) som beskrev liv och sorg utifrån blå ting.

”Den vita boken” av Han Kang.

Jag är väldigt förtjust i det greppet, att boken får handla om olika aspekter av livet, vilka knyts samman med en blå eller vit tråd. Det här är Han Kangs tredje bok på svenska och översättarna har gjort ett fint jobb, språket flyter som vatten. Han Kang blev världsberömd för sin roman ”Vegetarianen” (2017) och har även skrivit ”Levande och döda” (2016).

Huvudperson, kan man säga, i berättelsen är författarens egen syster som föds två månader för tidigt och dör två timmar gammal. En historia som berättarjaget endast fått berättad för sig eftersom hon själv föds många år senare.

Hennes mamma är ensam hemma i en by alldeles långt ifrån sjukhus när vattnet går och hon förlöser det lilla barnet på egen hand. Även om berättarjaget aldrig har haft sin syster blir hon en person som finns inom berättarjaget. Här skriver hon om systern, men också till henne, hon föreställer sig att systern inte alls dog utan lever i hennes ställe.

Det är en poetisk text om systerns födelse och död, senare även moderns död samt fristående vardagliga betraktelser utifrån vita ting som snöstorm, immig andedräkt och spetsgardiner.

Texten är skriven i korta stycken där något vitt står som titel till varje stycke. Jag läser styckena som poesi, några åt gången, för att låta texten ligga kvar på tungan en stund. Och smälta som snö.