Karolinskas sjukhusdirektör Björn Zoëga gick i dagarna ut och berättade att de varslar 350 undersköterskor och 250 läkare. Det är ett väldigt stort varsel i en mycket viktig sektor för hela samhället.

Samtidigt berättar arbetsgivare inom vårdsektorn om svårigheten att rekrytera undersköterskor och annan personal till välfärden. Undersköterskeupproret vittnar om det skriande behovet av förändring över hela landet, men hur ska det gå till?

För det första måste politikerna prioritera mer resurser till vården. Redan i dag vittnar anställda undersköterskor om att de har för få kollegor och svårt att hinna med sitt arbete. Att då som på Karolinska varsla 350 anställda i denna grupp kommer knappast att göra situationen enklare.

För det andra måste upphandlingar genomgå en betydligt noggrannare granskning än i dag för att undvika att det som hände på Nya Karolinska händer igen (det nya sjukhuset blev mycket dyrare än det var tänkt på grund av konsulters förslag om en ny organisation som de anställda var kritiska emot reds. anm).

Om något verkar för billigt är det förmodligen så att det är precis vad det är. Det går inte att få en bra organisation och duktig personal till en väldigt liten peng.

För det tredje behöver de anställda bättre arbetsvillkor. De behöver fler kollegor inte färre. De behöver högre löner och de behöver en bättre arbetsmiljö.

Det är sorgligt att se att misstag som begåtts i toppen nu spiller över på de anställda på golvet. På undersköterskor och läkare som är så viktiga i att få vården att fungera. Om en stor del av dessa viktiga spelare nu slås ut måste vi också vara ärliga mot varandra och inse att detta självfallet kommer att gå ut över patienterna.

Det är väldigt svårt att bedriva en lika kvalitativ vård med en så stor nedskärning. Utöver att det för varje varslad anställd är en personlig tragedi är det också negativt för samhället i stort att detta sker.