Hon ger röst åt barn till missbrukare

Jag träffar Monica Wilderoth på ett kafé i Stockholm, hon är här för att ge ett smakprov ur sin nya monolog ”Fallfrukt” som nu turnerar över landet. I september kom romanen med samma namn, som hon skrev före pjäsen. Monica har skrivit en roman tidigare men är framför allt skådespelare och regissör.

Boken och pjäsen handlar om en flicka vars mamma är tungt alkoholberoende. Flickan flyttar till fosterhem, går själv in i missbruk som mycket ung men blir nykter, utbildar sig och anställs av ett universitet. Livet ställs på ända när mamman hör av sig efter 33 års tystnad.

– Jag skrev utifrån ett behov av att prata om det som intresserar mig mest och det är klassresan. Dels för att jag själv har gjort en och dels för att vi lever i ett till synes klasslöst samhälle. Jag tillhör dem som tycker att klass är grunden och alla andra frågor är sekundära. 

Monica växte upp i ett arbetarhem i Halland med två föräldrar och pappan var alkoholist. Men 70-talets arbetarklass var stolt och solidaritet var ordet på allas läppar. I dag pratar inget parti på det sättet, konstaterar hon.

– De som drack var också med på ett annat sätt i folkhemmet. Alla visste vem ”Olle” var som drack för mycket. Det var svårt för Olle att ligga död länge utan att någon skulle märka det.

Barn som lever i missbruk är något som Monica sökt sig till tidigare, hon har regisserat Susanna Alakoskis bok ”April i anhörigsverige” för Stockholms stadsteater. Det är otroligt många människor i Sverige som påverkas av en annan människas missbruk. Monica har gått på möten och kurser för anhöriga och använder ordet tillfriskna när hon pratar om sitt medberoende. Det låter som att även medberoendet är en sjukdom.

– Ja, ibland är medberoendet starkare än alkoholistens sjukdom. Alkoholisten har ju spriten. Människorna omkring har mycket lömskare symtom: kontroll, hur mycket har han druckit, hela tiden stämma av. Man blir ett offer, det är lite synd om oss. Därför kallas det vuxenbarn för man reagerar fortfarande som ett bortvalt barn.

Ibland är medberoendet starkare än alkoholistens sjukdom.

Till skillnad från kvinnan i ”Fallfrukt” har Monica klarat sig från eget beroende. 

– Jag har i perioder varit gränslös i mitt drickande och i andra perioder väldigt restriktiv. Jag har fortfarande inget normalt förhållande till alkohol, jag kan känna att jag inte får längta efter ett glas vin.

Att Monica valde en missbrukande mamma till sin roman beror på att hon ville skriva om kvinnligt missbruk. Om en mamma som sitter med sin dotter, klädd i shorts på vintern, på socialkontoret och säger: Jag vill inte ha henne. Ord som ska ringa i flickans öron resten av livet, oavsett om de betydde att mamman ville rädda dottern eller att hon faktiskt hellre ville dricka. 

Är det skillnad på kvinnligt och manligt missbruk?

– Ja, det första jag tänker på är relationen med barnen, det är fortfarande så mycket tabu för kvinnor att röka eller dricka när man är den som föder barn och ammar. Vi lever i ett patriarkat där mannen är friare. Och då är det förfärligt förstås med en kvinna som väljer spriten framför barnet.

Monica tycker att det är viktigt att säga till en närstående om man ser att hen dricker mycket. Man kan erbjuda sig att ringa en klinik eller följa med till AA. Där finns även hjälp för anhöriga.

Från kaféfönstret ser jag en man stå och kissa mot ett träd medan vi pratar om vad det innebär att ”klara sig”. Mannen går ostadigt och jag tänker att han är en av dem som inte klarat sig. Och att han säkert har människor i sitt liv som påverkas av hans drickande.

Monica har frilansat för teatrar sedan 2005, skrivit två böcker och varit chef för Borås stadsteater en period.

– Folk säger till mig att jag har klarat mig, men vad menar man? Till det yttre har jag ju det, jag sitter ju här och dricker kaffe. Vissa där jag växte upp klarade sig inte.

Att klara sig i andras ögon är ju en sak. Hur tycker du själv att livet är?

– Jag älskar att leva och jag älskar den sorg jag har i mig. Det läker på. Jag gillar ordet tillfriskna för det betyder att vara på väg någonstans.