”Säg ifrån – och hävda nödvärn”

Det skulle vara intressant om någon som fick ett omöjligt schema eller jobbade under kontinuerlig underbemanning och arbetsrelaterad stress sade nej med utgångspunkt i nödvärnslagstiftningen. Det finns nu tillräckligt med belägg för att konstatera att omöjliga scheman liksom kontinuerlig underbemanning och arbetsrelaterad stress leder till stor risk för allvarlig ohälsa och i värsta fall för tidig död. 

Man kan inte exakt förutse vad ett fysiskt angrepp leder till på förhand, men med samma riskbedömning skulle man tveklöst ha rätt att försvara sig utifrån proportionalitetsprincipen, alltså att försvaret står i proportion till de skador angreppet kan resultera i.

Chefen skulle inte kunna vidta några disciplinära åtgärder om ett nej var ett befogat självförsvar. Ett sådant fall skulle garanterat ge frågan om arbetsrelaterad stress uppmärksamhet.

Jag vet att nödvärnslagstiftningen är skriven med tanke på fysiska angrepp och inte med tanke på arbetsmiljöfaror och därför sannolikt inte tillämpbar men det finns en inställning i nödvärnslagen jag tycker är viktig att ta fasta på.

Med tanke på att de kvinnodominerade offentligt finansierade yrkena har de sjukaste arbetsplatserna samt att den stressrelaterade ohälsan hela tiden ökar måste man säga att det nuvarande arbetsmiljöarbetet inte varit tillräckligt framgångsrikt.

Vår uppgift som skyddsombud är inte att förstå arbetsgivarens besparingskrav, utgångspunkter och samverka. Vår uppgift är att se till att arbetsgivaren uppfyller sitt arbetsmiljöansvar.

Jag har själv, när jag var yngre, både tränat och instruerat självförsvar. Jag är av uppfattningen att självförsvar inte handlar om samverkan, förhandling och kompromisser. Man tillåter inte en angripare att slå i magen om angriparen försäkrar att man därmed slipper ett slag i huvudet. Så funkar det inte.

Självförsvar handlar om att sätta en tydlig gräns som man inte låter en angripare överskrida. Den gränsen utgår från att ingen har rätt att utsätta andra för ohälsa, skador eller fara. Den gränsen överskrids enligt min mening på arbetsplatserna när varje nytt stressrelaterat rehabiliteringsärende uppstår och varje gång en arbetstagare arbetar under kontinuerlig stress. 

Vår uppgift som skyddsombud är inte att förstå arbetsgivarens besparingskrav, utgångspunkter och samverka. Vår uppgift är att se till att arbetsgivaren uppfyller sitt arbetsmiljöansvar och har en sund och säker arbetsmiljö.

Samverkan är att föredra, men står hälsa och liv på spel måste vi även försvara oss, våga ta konflikten med arbetsgivaren och aldrig kompromissa om arbetsmiljön. Med den inställningen och Kommunals arbetsmiljöstrategi går problemen att komma tillrätta med.