Fler ratar facket – LO-förbunden drabbas hårdast
När allt färre organiserar sig fackligt är den svenska modellen i fara. Samtidigt som arbetstagarna slopar facket ligger arbetsgivarnas organisationsgrad kvar på 2006 års nivå. Det visar en rapport från experten Anders Kjellberg.
– Än så länge är det ingen större fara för den svenska modellen, men fackförbunden måste reagera, säger professor Anders Kjellberg som skrivit rapporten ”Den svenska modellen i fara?” som ges ut av Arena idé.
Sedan 2006 har andelen medlemmar i fackförbunden minskat med elva procentenheter, från 77 till 67 procent.
År 2018 var inget undantag i den negativa trenden.
Värst är det för LO-förbunden som minskade från 61 procent 2017 till 59 procent 2018, men även organisationsgraden hos TCO och Sacos förbund sjunker efter några år med ökningar.
Den dåvarande alliansregeringens höjning av a-kasseavgifterna och försämringar av villkoren för arbetslöshetsförsäkringen under åren 2007-2008 ledde till ett omfattande medlemstapp för samtliga fackförbund.
Framför allt LO-förbunden drabbades då många tyckte att det blev för dyrt att vara med i facket.
Tappet har varit svårstoppat, enligt Anders Kjellberg.
– Det har blivit en ond spiral. Det stora tappet ledde till att facken försvagades lokalt med minskat underlag för klubbar och förtroendevalda. Det i sin tur gjorde det svårare att rekrytera och leverera resultat åt medlemmarna.
Att LO-förbunden drabbats hårdast och haft svårast att stoppa tappet har flera förklaringar enligt honom.
När avgifterna till a-kassan höjdes och sedan differentierades blev det betydligt dyrare för LO-anslutna än för tjänstemännen.
Även utan a-kassa är medlemsavgifterna betydligt högre än för förbunden inom TCO och Saco.
Att tjänstemannafacken inte tappat i samma utsträckning beror till stor del att de infört inkomstförsäkringar vilket lockat medlemmar, något som inte är lika vanligt i LO-förbunden.
– Men inom arbetaryrken finns också en större andel nyanlända, ungdomar och visstidsanställda. Grupper som är svårare att rekrytera, säger Anders Kjellberg.
När det gäller utrikes födda arbetstagare så sjunker andelen än mer än för inrikes.
År 2006 var organisationsgraden lika hög för båda grupperna, 77 procent.
2018 har det uppstått ett gap, endast 49 procent av utrikesfödda arbetare är medlemmar i facket mot 63 procent för inrikesfödda.
Samtidigt som facken tappar medlemmar behåller arbetsgivarna sin organisationsgrad.
2006 var det 86 procent av löntagarna som arbetade för en arbetsgivare som var medlem i en arbetsgivarorganisation, 2018 var det 88 procent.
Det innebär att nio av tio arbetstagare omfattas av kollektivavtal trots att betydligt färre än så är medlemmar i en facklig organisation.
Artikeln är tidigare publicerad av Arbetet, som tillsammans med Kommunalarbetaren och flera andra tidningar ingår i LO Mediehus.