Mindre välfärd ökar ojämlikheten
Avvecklingen av den generella välfärden ökar ojämlikheterna i hushållsinkomsterna allt mer.
Det är ett av budskapen i en LO-rapport som presenterades på onsdagen.
– Det har öppnats upp en väldigt stor kil, mellan de som har starkt fotfäste på arbetsmarknaden och dem som av olika anledningar inte deltar på arbetsmarknaden. Bland förvärvsarbetande har andelen med låg inkomst varit ganska stabil under perioden (1990 och framåt) medan bland arbetslösa och sjuka så är uppgången dramatisk, sade rapportförfattaren Sebastian Sirén, doktorand vid institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
1990 låg andelen med låg ekonomisk standard på drygt fem procent bland dem som inte förvärvsarbetade. I dag har den gruppen vuxit till nästan 35 procent.
Slutsatserna i rapporten är att den svenska välfärdspolitiken gått från en generell modell, eller som Sebastian Sirén hellre kallar det: en standardtrygghets-modell, till att mer endast tillgodose de grundläggande behoven.
Men inkomstskillnaderna mellan hushållen i Sverige hade kunnat vara ännu högre. Att jämställdheten mellan män och kvinnor gjort vissa framsteg har till viss del dämpat utvecklingen, enligt Sebastian Sirén.
– Om vi hade haft ett mer ojämställt samhälle så hade sannolikt ojämlikheten varit ännu större mellan hushållen.
Bland de inbjudna till seminariet kring rapporten fanns Elisabeth Antfolk, undersköterska och ordförande i Kommunals sektion för privat vård och omsorg, i Stockholm. Hon berättade om hur undersköterskeyrket har förändrats sen hon började 1988.
– När jag började hade jag möjlighet att ta adekvata beslut under min arbetsdag, sade hon och tog som exempel att om någon av brukarna inte mådde bra, kunde hon själv besluta om att hen skulle få ligga kvar i sängen.
– I dag är det kontrollerat, minutstyrt och oflexibelt. Det är hämmande för professionen, sade Elisabeth Antfolk.
Privatiseringarna, införandet av marknadstänkande inom äldreomsorgen och LOV-systemet (lagen om valfrihetssystem) är en stor orsak till försämringarna för de äldre och för personalen, enligt Elisabeth Antfolk.
– Vinstdriften går före att göra en bra äldreomsorg och en bra personalpolitik.
Håkan Tenelius, konsult inom upphandling och offentliga affärer och tidigare näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna, höll inte med om att själva LOV är boven, utan snarare hur den ibland används.
– LOV är egentligen en kvalitetsupphandling. Men kommuner som inte använder LOV på rätt sätt använder lagen för att pressa priserna för att de vet att de privata företagen tvingas hålla sin budget. Kommunala utförare kan ju gå med underskott. På det sättet blir det en prispress. Men då använder man inte LOV på rätt sätt, sade Håkan Tenelius.
Han påpekade att ett av de största problemen inom välfärden i dag är att kompetent personal försvinner för ofta från verksamheterna.
LO:s förste vice ordförande, Therese Guovelin, förklarade bland annat att resurserna till välfärden måste öka.
– Skatteuttaget har ju sjunkit. Skattepengarna räcker inte till välfärden. Från LO:s sida är vår lösning att man behöver se över skattesystemet, sade hon.
Rapporten som till största delen är en genomgång av annan forskning på området ska fungera som faktaunderlag i LO:s jämlikhetsutredning, som LO-kongressen 2016 beslutade om ska pågå fram till kongressen 2020.
Fotnot: Här finns hela rapporten.