”Jag vill inte att han ska lura fler”

Det hade varit för mycket för de allra flesta, det Rashita Chirakkal tvingats gå igenom. Hon är en av de otaliga personliga assistenter som jobbat för brukaren som vi valt att kalla Jonas som har råkat mest illa ut. Men hon ger ett robust intryck när vi träffar henne på ett kafé i centrala Stockholm, skrattar mycket och verkar inte gå att knäcka i första taget.

Fallet Jonas

Assistenter fick rätt mot Jonas

Nyheter

Det är några dagar kvar tills domen mot hennes förra arbetsgivare faller. Hon och sju andra personliga assistenter har med hjälp av fackets juristbyrå LO-TCO Rättskydd stämt honom för uteblivna löner. Totalt har Kommunal genom åren fått in 50 fall kring Jonas, rättsskyddet har drivit 33 stycken. Troligen har ännu fler människor råkat illa ut.

– Jag vill inte att han ska lura fler människor. Vad som hände mig ska inte behöva hända andra, säger Rashita Chirakkal.

Rashita Chirakkal är utbildad sjuksköterska från Indien. Efter att ha arbetat 15 år i Saudiarabien, bland annat på ett stort sjukhus där hon blev utsedd till årets sjuksköterska, ville hon vidareutbilda sig och flyttade till Storbritannien. Så småningom sökte hon sig till Sverige och Sophiahemmet för att ytterligare bygga på sin utbildning. Det var under de studierna som hon sökte och fick ett extrajobb som personlig assistent hos Jonas, som har ett fysiskt funktionshinder. Hon berättar liksom alla andra före detta anställda vi har pratat med om hans aggressiva och kränkande beteende.

– Han kunde vara väldigt arg. Jag försökte hålla mig professionell och bara ignorera det. Men han förolämpade mig många gånger, sa fuck off, bullshit, du har ingen hjärna, berättar hon.

Det var en väldigt kall vinter och han öppnade inte alltid dörren. Jag fick vänta utanför, ibland längre än en timme.

Ändå vägrade hon under hela den här perioden att vika en tum från sin professionella inställning:

– När han blev arg försökte han ibland ta sig ur rullstolen. Om han ramlade, även om det inte var mitt fel, så var det fortfarande mitt ansvar. Så jag sade, det är okej att du är arg på mig, men du får inte göra illa dig själv.

Jonas extremt detaljerade instruktioner för alla tänkbara sysslor är välbekanta för alla som har arbetat där. Rashita berättar att om hon gjorde något fel, exempelvis när hon kokade te eller skulle lyfta honom från sängen till rullstolen, fick hon börja om från början igen. En gång tvingade han henne att läsa en instruktion tio gånger.

Jonas hade hela lägenheten full av kameror som bevakade de anställda, det har flera före detta personliga assistenter berättat genom åren. En gång räckte han fram en utskrift från en av kamerorna som visade Rashita sittandes i lägenheten under tiden som Jonas sovit. Den dagen fick hon ingen lunch, eftersom han menade att hon ju redan hade tagit sin rast. Men Rashita säger att det inte gick att utföra några uppgifter som Jonas inte bett om, eftersom han blev arg då. Hon fick heller inte äta utan att ha frågat honom först.

Jag jobbade som en slav för honom. Han betalade mig inte en enda krona.

Rashita stod ofta på stand by och ringdes in när någon var sjuk. Hon var beroende av jobbet hos Jonas för att få stanna i Sverige efter att utbildningen var avslutad och vågade inte säga nej. Ibland åkte hon dit före skolan för det tidiga skiftet som började tio i sex på morgonen.

– Min dotter var väldigt liten, kring ett år. Jag lämnade henne med min man och tog första tåget från Jordbro där vi bodde. Det var en väldigt kall vinter och han öppnade inte alltid dörren. Jag fick vänta utanför, ibland längre än en timme. Det var svinkallt, berättar hon.

Jonas kontrollerade till och med hur Rashita tog sig till jobbet. Hon var tvungen att ta en väg till honom som egentligen var krångligare. För att bevisa att hon åkte den vägen var hon tvungen att ta en bild vid en viss station, varje dag. Han tvingade henne också att köpa en Iphone och att byta till ett visst mobilabonnemang enbart för kommunikationen med honom.

Rashita jobbade under de här förhållandena i nästan fyra månader i början av 2017. Lönen: 0 kronor. Sammanlagt är det över 80 000 kronor som hon inte har fått.

– Jag jobbade som en slav för honom. Han betalade mig inte en enda krona.

Jonas sade till Rashita när hon började att hon behövde ett personnummer för att han skulle kunna betala ut lön till henne. På Skatteverket fick hon veta att hon inte kunde få ett personnummer med det tillfälliga uppehållstillstånd hon hade. Hon fick däremot ett samordningsnummer, vilket räcker för löneutbetalning och skatteinbetalning. Jonas framhärdade ändå i att hon måste ha ett personnummer och skickade tillbaka henne till Skatteverket. Så där höll det på. Sammanlagt fyra gånger försökte hon förtvivlat få det hennes arbetsgivare Jonas, mot regelverket, krävde av henne. Under tiden hade hon en familj att försörja, två barn och en arbetslös man. Hon fick tömma sparkontot på de pengar hon arbetat ihop under sina år utomlands och lånade pengar av sin bror. Hon höll ändå på att förlora sin lägenhet när det inte fanns pengar till hyran.

– Vi indier har mycket guld. Jag sålde allt mitt guld och mina barns guld. Min son är 16 år och har vant sig vid Sverige, han ville inte flytta igen. Så för att överleva sålde jag allt mitt guld. Jag tänkte att när jag får ett jobb kan jag köpa tillbaka det.

Jag ringde till och med polisen en gång men de sade att de inte kunde göra något.

Klockan tickade för Rashita – hon hade frågat Jonas om han kunde hjälpa henne att få arbetstillstånd genom honom. Om hon inte hade det ordnat snart skulle hon och hennes familj bli tvungna att lämna Sverige efter att hennes utbildning tagit slut. Jonas sade ja, men Migrationsverket fick aldrig tag på honom när de hörde av sig om kompletteringar. Till slut meddelade Migrationsverket att hon var tvungen att hitta ett annat jobb eller en ny utbildning, annars skulle hon snart behöva lämna Sverige. De gav henne en månad. Till slut hoppade hon på en kurs i svenska vid Lunds universitet, och kunde äntligen sluta hos Jonas. Kursen kostade 54 000 kronor. De tusenlappar hon lagt på ansökningsprocessen för arbetstillstånd var borta.

– Det är på grund av honom som jag har tvingats betala alla de här pengarna, säger Rashita, utan ett spår av bitterhet.

Hon berättar också om all hjälp hon fått från svenska myndigheter och från Kommunal.

– Jag ringde till och med polisen en gång men de sade att de inte kunde göra något. Jag frågade: var kan jag klaga?

Så småningom hittade hon via Skatteverket fram till Kommunal som genast förklarade för henne att hon inte var ensam om att råkat illa ut hos Jonas. Det hade hon redan förstått.

– Som personlig assistent ingick det att öppna hans post. Jag hade sett alla brev från domstolen, från Kommunal och från människor som klagade över att de inte hade fått någon lön.

Jag vill förstås ha pengarna han är skyldig mig. Men jag tror på Gud. Om vi gör fel får vi vårt straff. Han kommer få sitt straff.

Rashita har svårt att förstå att systemet med egen arbetsgivare faktiskt gör det möjligt för Jonas att fortsätta bryta mot alla möjliga regler och avtal på arbetsmarknaden. Trots att detta har hänt flera gånger betalar Försäkringskassan ut assistansersättningen till honom. Som egen arbetsgivare krävs inga tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

Tidigare misstänkte Rashita att det kunde vara någon slags korruption, att någon på Försäkringskassan hjälpte Jonas.

– För mig känns det inte rätt att han får de här pengarna från Försäkringskassan. Det är olagligt att han gör så här mot människor. När jag kom till Sverige tänkte jag att folk här fuskar inte, de har bra utbildning och bra lagar.

I dag jobbar Rashita som undersköterska på en canceravdelning på Karolinska universitetssjukhuset. När hon väl hade läst de svenskkurser som krävdes fick hon tre jobberbjudanden samtidigt. Hennes plan är att göra de kompletteringar som krävs för att få den svenska sjuksköterskelegitimationen.

När domen nu har fallit och hon fått rätt på alla punkter är det ändå inte säkert att hon får alla de pengar Jonas är skyldig henne. Han har sedan tidigare stora skulder och hans enda inkomst är sjukersättning. Om han inte kan betala begärs han troligen i konkurs.

– Jag vill förstås ha pengarna han är skyldig mig. Men jag tror på Gud. Om vi gör fel får vi vårt straff. Han kommer få sitt straff.