Och så står jag här vid mitt skrivbord. Jag har bytt äldreomsorg mot socialtjänst, äldre mot barn. Mitt arbete är administrativt istället för vårdnära, och sker på kontorstid istället för alltid hela tiden. Så, är det någon skillnad? Ja, jag är piggare än vanligt. Det känns i kroppen att jag inte går en mil varje arbetsdag. Att jag inte bär och lyfter längre, och inte behöver åka till jobbet tidigast av alla.

Självklart är det så enkelt att mitt nya arbete inte är lika fysiskt tungt, det går inte att bortse från. Samtidigt är det andra aspekter som också påverkar min och din hälsa i förhållande till jobbet och hur vi berörs av våra arbetsuppgifter. Arbetsmiljön i sin helhet spelar helt enkelt en stor roll för vårt välbefinnande.

Jag meddelar mitt barns förskola att jag har bytt jobb. Jag berättar lyckligt om mötesprotokoll och upphandlingsavtal, medan pedagogen skakar på huvudet och ser skeptisk ut. Hon hjälper ett barn uppför en slänt och säger att hon aldrig vill lämna den praktiska delen av sitt yrke. Det har en början och ett slut, och resultatet syns ofta genast. Vi konstaterar att rätt person på rätt plats får jobbet bäst gjort.

Men det är inte tungt som i hemtjänsten. Jag saknar inte stressen och utsattheten.

Trots att jag nu har det arbete jag önskat mig, så är det ändå tungt ibland. Även om jag inte är allra närmast längre så är det ändå människonära. Jag skymtar barnen, jag kan inte blunda för orosanmälningarna och hur socialsekreterarna alltid sitter kvar till sent. Jag ser tyngden och jag märker känslan av att vilja ha ryggen fri. Det där som alltid hänger över dig i yrken som handlar om människor i nöd.

Men det är inte tungt som i hemtjänsten. Jag saknar inte stressen och utsattheten. Nu finns det istället alltid någon där, mitt emot eller alldeles bredvid. Det är ovant men tryggt. Och det är lättare nu när jag gör något jag är utbildad för. Fast jag längtar tillbaka lite till äldreomsorgen, samhörigheten finns liksom inte på samma sätt vid ett skrivbord. Jag kommer alltid att sakna att vara så nära omsorgstagare och arbetskamrater att svett möter svett mitt i kaoset.

Ett kaos jag har valt bort. För ett arbete kan inte vara och ge allt. Men det påverkar oss, att vara en del av ett sammanhang, känna betydelse och bli sedda. Det är viktigt att vara på rätt plats, att göra det du vill göra. Och att du får stöd när det behövs. För det tyngsta arbetet är inte det som gör dig trött i kroppen, utan det som inte släpper taget om din själ.