Kommunalarbetaren och Arbetet avslöjade i veckan att anställda i ett av Stockholms större hemtjänstbolag, Enklare Vardag, utnyttjas i arbetet under slavliknande arbetsvillkor. Detta trots att bolaget har kollektivavtal med fackförbundet Kommunal och utövar sin verksamhet på uppdrag av flertalet kommuner i Stockholm. De som utnyttjats är anställda som inte är medborgare i Sverige och som har kommit hit på arbetstillstånd knutna till bolaget.

Exploatering innebär ett otillbörligt användande av en annan människa. Den som utövar exploateringen, exploatören, drivs av ett vinstsyfte och exploateringen innefattar, förutom ren ekonomisk skada för den exploaterade personen och vinning för exploatören, en allvarlig kränkning av den enskildes mänskliga rättigheter. De senaste åren har myndigheter och övriga aktörer i samhället uppfattat en ökning av exploatering av utsatta personer på arbetsmarknaden.

De som har drabbats av exploateringen har främst varit personer från andra länder som av olika skäl rest till Sverige för att finna försörjning här. I många fall handlar det om personer som i sina hemländer lever i fattigdom eller där är utsatta för diskriminering eller andra svårigheter. Lagstiftaren har, bland annat genom 2018 års införande av brottet människoexploatering, uttryckt att det är oacceptabelt att utsatta personer exploateras på arbetsmarknaden.

I februari i år rapporterade SVT:s Uppdrag granskning att anställda hos en av Sveriges största nagelkedjor arbetar tio timmars arbetsdagar, sex dagar i veckan, utan övertidsersättning eller semester, trots att företaget har kollektivavtal med fackförbundet Handels. Även i det fallet rörde det sig om utländska medborgare som beviljats arbetstillstånd för arbete hos företaget. Efter Uppdrag gransknings reportage uttryckte fackförbundet Handels att de inte kan göra något förrän arbetstagarna själva träder fram och berättar.

Sverige har ett folkrättsligt ansvar att se till att arbetstagare skyddas från att exploateras på arbetsmarknaden. Sverige har bland annat tillträtt Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 29 angående tvångs- eller obligatoriskt arbete. Genom att ha ratificerat konventionen har Sverige förbundit sig att motverka användandet av tvångsarbete i alla dess former.

Tvångsarbete innebär arbete eller tjänst som krävs av en person genom hot om något slags straff och som ”arbetaren” inte frivilligt har erbjudit sig att utföra. Formuleringen ”stå under hot om något slags straff” ska tolkas i vid bemärkelse. Det kan till exempel avse hot om att anmäla en papperslös arbetstagare till en myndighet eller hot om utebliven lönebetalning om arbetstagaren vägrar att arbeta övertid.

Artikel 4 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gäller som svensk lag, stadgar ett förbud mot tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. Bestämmelsen innebär vissa förpliktelser för Sverige att förhindra sådant arbete, bland annat genom att vidta effektiva åtgärder för att bekämpa all exploatering som faller inom tillämpningsområdet. Artikel 5 och 31 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder tvångsarbete och föreskriver varje arbetstagares rätt till rättvisa arbetsförhållanden.

Om en person med arbetstillstånd säger upp sig eller blir uppsagd kan hon eller han stanna kvar i Sverige och söka nytt arbete i tre månader. Om personen inte lyckats hitta ett nytt arbete som är på minst samma nivå som svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen inom tre månader, kan Migrationsverket återkalla arbetstillståndet och personen förlorar därmed sin rätt att stanna kvar i landet.

Nuvarande tillgängliga tillvägagångssätt är uppenbarligen otillräckliga för att skydda denna utsatta grupp arbetstagare mot exploatering i arbetslivet. Den svenska modellen för reglering av anställningsvillkor bygger på ett kollektivavtalssystem där staten i praktiken har överlåtit den reella makten till arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna. Av dessa måste det därför krävas nya tillvägagångssätt för att bekämpa exploatering och för att skydda arbetstagares rättigheter. För att de ska vara effektiva måste de nya tillvägagångssätten utgå från den särskilda utsatthet som dessa arbetstagare befinner sig i.

Fackförbunden behöver finna sätt att angripa situationen med förståelse och beaktande av att och hur maktbalansen mellan arbetsgivare och arbetstagare påverkas av att arbetstagaren riskerar att utvisas vid en förlorad anställning. En arbetstagare som exploateras av sin arbetsgivare på det sätt som anställda hos Enklare Vardag berättat om och som trots detta är rädd för att förlora sin anställning, har för mycket att förlora på att träda fram och göra det möjligt för fackförbunden att agera. Det kan inte krävas av en person vars anställning utgör den enda grunden för dennes rätt att stanna kvar i landet.