En trygghet i natten

”Kaffe är nattens vitamin”, säger undersköterskan Farid Rezaei.

Kaffebryggaren rosslar i nattpatrullens krypin. Rummet är kanske tio kvadrat, här finns förutom hyllan med kaffebryggaren nyckelskåp, skrivbord, några stolar och en minimal kyl som knappt rymmer maten för de fyra personer som ska jobba. Lokalen ligger i bottenplanet på Gunnareds äldreboende bakom Angereds centrum. Klockan är strax 22 och Farid Rezaei har jobbat en dryg halvtimme.

Tillsammans med undersköterskan Jasmin Calderon ska han både åka på larm och fasta besök. De två ska täcka det som just nu är de lugnare delarna av Angered. Kollegerna täcker Hjällbo och Hammarkullen. Där är det oroligare. Flera av dessa områden klassas av polisen som särskilt utsatta.

Ute ligger vit pudersnö. Det är minus fyra grader. Strax efter klockan 22 kör nattpatrullen från centrum och förbi Gunnareds kyrka. De är på väg mot Gårdsten.

Jag har jobbat i vården, nu får jag tillbaka i överflöd.

Hela Angered byggdes på 1960-talet, i dag bor cirka 53 000 människor här, varav 75 procent i flerfamiljshus. I Gårdsten går några hemåt från busshållplatsen. En stund senare i Rannebergen välkomnar Gloria Varela nattpatrullen:

– Jag har jobbat i vården, nu får jag tillbaka i överflöd. Personalen skämmer bort mig.

Hon säger att det är viktigt att de är kvalificerade undersköterskor och att de känner brukarna. Men att de är för få i nattpatrullen när området är så stort.

– De behöver mer tid, tio minuter för ett besök gör dem sönderstressade, säger hon.

Farid Rezaei smörjer in Gloria Varelas fötter innan hon får hjälp i säng. Samtidigt flödar spanskan i rummet när Gloria Varela, som är från Uruguay, kan prata sitt modersmål med Jasmin Calderon, vars mamma kommer från Peru. Sammanlagt talar kollegerna i nattpatrullen sju språk förutom svenska och engelska. Något som är en tillgång i en stadsdel där drygt 75 procent har utländsk bakgrund och kommer från ett femtiotal länder.

När Jasmin Calderon kommer ut ur porten ser hon en vit bil åka iväg. Hon tror först att någon stulit nattpatrullens bil. Så är det inte. Men Jasmin Calderon minns när det var inbrott i lokalen och hur de tog bilnycklarna men inte förstod alkolåset och därför inte kunde köra iväg.

Tanken är att nattpatrullens neongula jackor med breda reflexband ska påminna om väktare och ge ökad säkerhet. Nattpatrullen har flera gånger hamnat i hotfulla situationer. Chefen är mån om att de alltid jobbar två och två. Men ibland blir det ändå inte så, säger Farid Rezaei, som också är skyddsombud.

De berättar om skjutningar, polisjakter där nattpatrullens bil nästan blivit nedprejad och om hur de känt sig hotade när de mött drogpåverkade personer.

– Vissa killar vaktar orten, säger Farid Rezaei.

Då kan nattpatrullens neongula jackor provocera.

Någon särskild säkerhetsutbildning har de inte. Tempot i jobbet är högt och tillsammans med nyckelhantering, brukarnas larm och alla besök som ska loggas tycker undersköterskorna att överfallslarmen bara ökar stressen. Därför används larmen bara ibland. I stället är de på sin vakt och är beredda att ringa 112.

Det händer att det blir stressigt. Men vi har lärt oss att hantera det.

Vid midnatt är nattpatrullen på väg till en brukare som har tre fasta besök per natt. Snart kommer flera larm. Två av dem är fall. Den andra bilen får också flera larm och måste kalla på ambulans.

– Det händer att det blir stressigt. Men vi har lärt oss att hantera det, säger Farid Rezaei.

Strax efter fyra får Farid Rezaei och Jasmin Calderon en paus på fem minuter och hinner ta en kopp kaffe. Någon längre rast har de inte.

Strax före halv sju kommer det sista larmet. En farbror har trillat och slagit i huvudet. En dryg timme senare är de tillbaka i lokalen. Då är de ännu inte klara med arbetet men skulle egentligen ha slutat.

Ute är luften krispig. Både kylig och fuktig. Snart ska den gråblå himlen spricka upp i rosaorange flammor.