Asfaltsarbetaren som visar vägen

En svag, men distinkt lukt av asfalt känns i näsborrarna i den lilla boden på tekniska förvaltningen i Mölndals kommun där Minna Friman och hennes kolleger håller till.

– Vi trivs bra här och alla har sin plats, säger hon när KA kommer på besök.

Visst är det inbott. Kakburkar, hörselkåpor och plastflaskor ligger utspridda på de två borden. Här verkar man vara som man är.

När KA träffar Minna Friman var egentligen ett asfalteringsjobb inbokat, men när en av kollegerna blev sjuk och en behövde vara hemma med sjukt barn fick kommunen ge bort jobbet till ett privat företag i stället.

– Jag är ny som skyddsombud och det finns alltid saker att jobba med. Det är inte alltid det går, men jag försöker.

Minna Friman är 42 år och har jobbat i Mölndals kommun sedan 2010. Som just asfaltsarbetare har hon arbetat i två år. Det var inget jobb hon såg framför sig som ung.

– Jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill göra. Jag har drömt om att bli veterinär, men det blev aldrig så. 2007 sade jag upp mig från mitt förra jobb. Jag gick en utbildning som lastbilsförare och tog CE-kort.

Det ledde till en tjänst som anläggningsarbetare på Mölndals kommun. Minna körde lastbil åt anläggningsarbetarna och renhållarna. Efter olika uppdrag blev hon uppmuntrad av sin chef att söka en ledig tjänst som anläggningsarbetare med asfaltering som huvuduppgift.

Mölndals kommun har en egen asfaltsavdelning som klarar av en viss mängd schaktarbete, potthålslagning och annat underhållsarbete i egen regi. Vid arbetstoppar tar de hjälp av entreprenörer.

Sedan dottern kom för fyra år sedan jobbar Minna deltid.

– Jag har en förstående chef som låter mig slippa beredskapen var sjätte vecka eftersom jag ska lämna och hämta barn på dagis. Jag kan jobba deltid, säger Minna Friman.

Minna har två kolleger som också jobbar med asfalt. En av dem är alldeles nyanställd och håller på att läras upp.

Arbetsuppgifterna varierar från dag till dag, beroende på uppdrag och väder.

– Det är asfalt i grunden, men jag kör även flis och saltar vintertid. Vi har både planerade jobb och fixar sådant som kommuninvånare har synpunkter på. Det kan vara potthål* och släppen*. Vi lägger också cigarrer *. När vi gör vissa jobb som att lägga på slitlager och jämna ut svackor ska det helst vara torrt för att det ska bli bra.

Men egentligen är inte problemet att jobbet är tungt, det är andra som har åsikter om att jag har ett tungt jobb.

Även om Minna beskriver sitt arbete som varierat och fritt – ”jag har ingen chef som hänger över mig” – kan jobbet vara tungt.

– När vi lägger asfalt kör vi med vält* och padda* och då ångar det in i byxorna. Man är svettig jämt. Visst är det lite skitigt. Men egentligen är inte problemet att jobbet är tungt, det är andra som har åsikter om att jag har ett tungt jobb. En del anser att tjejer inte klarar det för att det är tungt, men jag har hållit på med hästar i många år och är van vid tungt jobb, säger Minna.

Även folk på gatan kan fälla otrevliga kommentarer.

– Det har hänt att det varit otrevliga män som velat trycka ned en. Lite lilla flickan. Jag försöker att ignorera dem. Vi ska ju föregå med gott exempel, men det har hänt att jag har sagt ifrån, säger Minna.

Andra moment som kan vara påfrestande är bilister som inte saktar ned när de arbetar eller som ilsknar till bakom ratten.

– Vi står ofta i vägen för bilister och vi har trafiken att hålla koll på.

Även om asfaltsarbetare inte var Minnas drömjobb finns det många bra saker.

– Det är olika från dag till dag. Man får röra på sig. Jag hade mer ont när jag satt och körde lastbil. Jag har hållit på med hästar sedan jag var barn. Då var man ute i ur och skur och i lera från topp till tå.

Minna är medlem i Kommunal och har alltså nyligen blivit skyddsombud.

Hon säger att det fackliga arbetet inte är så aktivt. Många, säkert hälften, har lämnat Kommunal och gått över till Vision.

– Exakt varför vet jag inte, men det var nog kring Kommunalskandalen.

Om Minna Friman är kvar på sitt jobb i framtiden vet hon inte.

– Jag tycker ju att det är roligt att testa nya grejer. Men jag vill i så fall jobba i en kommun närmare där jag bor, så att jag får mer tid för min dotter.