Tanken är att undersöka hur välfärdsteknik kan avlasta personal, minska stress och sjukskrivningar och öka självständigheten för de äldre. Peter Larsson ska redovisa utredningen i mars 2020.

Berätta om uppdraget – vad ska du göra?

– Det finns en massa möjligheter som står till buds genom teknik. Det handlar om att se vilken kompetens som finns bland de som ska fatta beslut, bland personal och brukare. Jag vill också titta på regelverken och hur det påverkar de äldres integritet.

Hur kommer du att arbeta?

– Jag håller på att lägga upp det nu. Jag vill träffa alltifrån vårdpersonal till lagstiftare för att se vilka som är berörda. Jag tänker mig att jag vill välja ut åtta fall som belyser olika problem kring att använda teknik, till exempel gränsdragningen mellan kommun och landsting, brukarinflytande och kompetensutveckling.

Varför behöver vi välfärdsteknik?

– Det blir lätt lite för mycket fokus på det digitala, men det handlar också om sensorer och lyftanordningar – utrustning som underlättar människors liv och kroppar. Vi behöver höja kvaliteten. Jag drar gärna paralleller till hjälpmedelsutvecklingen och hur det förbättrat ergonomin.

Det finns en rädsla för att tekniken ska ersätta personal – är den befogad?

– Det är samma rädsla överallt. Personalen behöver avlastning och behoven minskar inte utan blir tvärtom större. Personalen kommer inte att räcka till. Vi behöver få i bruk tekniska lösningar för att öka effektiviteten. Vi måste försöka hitta var i rädslan består.

Hur långt har Sverige kommit när det gäller välfärdsteknik?

– Det är lite både och. Vi har en självbild av att vi kommit väldigt långt som nog inte stämmer. Vi har inte lyckats genomföra allt. Socialdepartementet ser ett utvecklingsområde. Det ser olika ut i Sveriges kommuner och där ser jag möjligheter till samverkan.