Det är söndag och valdag. Dagen sammanfaller med början på det judiska nyåret Rosh Hashana, en högtid som bland annat manar till eftertanke och försoning.

Hela dagen har människor strömmat till vallokalerna. Gamla människor med rullatorer, unga på skateboard och barnfamiljer på cykel. Alla har de haft siktet inställt på att rösta. Med stor sannolikhet kommer det att visa sig att valdeltagandet har varit högre än tidigare, men det är i skrivande stund för tidigt att säkert att säga.

Det som står klart är att det är oerhört jämnt mellan det rödgröna och det borgerliga blocket och att SD går fram kraftigt. När denna text skrivs är alla röster inte räknade och resultatet inte helt klart. Det ser dock ut som att SD också går framåt bland LO-väljarna och att det kommer att bli svårt att bilda regering.

Jag tänker på Hédi Fried som överlevt nazisternas koncentrationsläger. Hon har sagt i Dagens Nyheter att demokratin är i fara och hon menar att det beror på SD:s framväxt och att partiet har kommit in i riksdagen:

”Det var så det gick till i Tyskland, det var små steg, man såg det inte komma.” Nu har SD blivit ännu större.

Många kommunalare har en annan bakgrund än helsvensk, många arbetar med att rädda liv och ta hand om våra barn och gamla. De arbetar på arbetsplatser med många olika nationaliteter. Oavsett vilket parti du har röstat på eller vad du tycker, om du är ateist eller troende kan andemeningen i det judiska nyåret komma väl till pass nu. Vi kommer alla att behöva tid till eftertanke, till att försöka förstå varför valresultatet blev som det blev och sist men inte minst behöver vi hitta ett sätt att bygga vårt samhälle så att människor återigen kan känna framtidstro. Låt oss tillsammans kämpa för ett samhälle där alla är lika mycket värda och tillsammans tackla de svårigheter vi möter på vägen. Men låt oss bemöta hat med kärlek istället för med mer hat.