Sussi får en kick av gäddfiske

Vi vadar ut i det grunda vattnet öster om Sturkö i Karlskrona skärgård. Bottnen är mjuk och jämn, det blåser men under ytan är det lugnt.

– När jag vadar ut känner jag en frihetskänsla, att jag blir ett med naturen, säger Sussi.

Då är hon uppmärksam på allt runt omkring, småfiskarna som kilar vid fötterna likaväl som fåglarna högt uppe i luften. Hon läser av bottnen, vinden och temperaturen för att luska ut var gäddorna kan finnas i dag.

Omkring oss skiftar vattnet i gulgrönt, där är det grunt, men en bit ut går en tydlig gräns där vattnet blir mörkblått. Där djupnar det snabbt och där tror hon att gäddorna finns i dag.

Fluglinan viner när hon svingar spöet fram och tillbaka, sen hörs ett litet plask när flugan landar ute på det djupa.

– Där är en som följer, ser du den? frågar Sussi.

Men inte ser jag någon gädda.

– Vänta så ska jag guida den närmare, säger Sussi och kastar ut igen.

När hon tar in linan igen för hon flugan närmare mig och då ser jag en avlång skugga som följer efter flugan in. Den är bara ett par meter ifrån mig när den ångrar sig och vänder ut mot djupet igen.

Att komma nära fiskarna, så nära att man nästan trampar på dem, är skälet till att Sussi föredrar vadarfiske. Men hon fiskar också från båt ibland, och från isen.

Hon fiskar faktiskt nästan alla lediga dagar, och fiskar hon inte så binder hon flugor, uppdaterar sin fiskeblogg och sitt instagramkonto, skriver artiklar och redigerar bilder – det mesta handlar om fiske.

Förutom närheten till naturen är det spänningen som lockar. Sussi gillar spänning och omväxling. När hon jobbade som undersköterska på hjärtintensiven på Sahlgrenska i Göteborg fick hon detta i jobbet.

Men längtan till landet fick henne att flytta hem, till Gissebäck utanför Nässjö, och där fanns inte den typen av jobb. I hennes nuvarande jobb som personlig assistent är varje dag den andra lik.

– Så får man söka spänning och adrenalinkickar på fritiden, säger Sussi.

Det är särskilt gäddfisket som ger en adrenalinkick.

– Gäddan är aggressiv, den exploderar när man har den på, säger Sussi.

Medan hon berättar kastar hon gång på gång ut flugan och tar hem den. Ofta följer en gädda nyfiket med in, men vägrar hugga.

– Det är otroligt! Vilka roliga djur, skrattar Sussi när ännu en gädda tvärvänder och simmar iväg.

En bit bort får Sussis särbo Jens Norblad in en gädda. Han krokar loss den och håller upp den några sekunder innan han släpper tillbaka den. Sussi tittar dit och ler.

– De är så vackra här i Blekinge, jag blir helt betagen. Den vita buken, de metalliskt grönfärgade fjällen, säger Sussi, och förklarar att gäddorna ser olika ut i olika vatten: I en skogssjö är de mörkare.

Sussi och Jens har fiskat intensivt hela långhelgen, det här är fjärde dagen. Och det börjar kännas i kroppen.

– Jag brukar säga att fisket är balsam för själen, man känner sig frisk och kry. Men man får också belastningsskador när man håller på som vi gör – tennisarmbåge, karpaltunnelsyndrom…

När Sussi var barn metade hon abborre med sin mamma.

– Det var klassiska lugna sommarkvällar. Abborrarna åt vi och mörten gick till katterna.

I tonåren fortsatte fiskeintresset, ibland stört av killar som sa ”nej, vi vill inte ha med nån tjej i båten”.

– Nu är det tvärtom, dessa killar tjatar om att få följa med mig ut, men det kan de glömma, skrattar hon.

För i dag är Sussi en framgångsrik fiskare, en sån som många vill följa med och lära sig av. Hon vinner fisketävlingar och har sponsoravtal med en världsledande tillverkare av fiskeutrustning. Och hon har startat ett eget företag för att kunna ta betalt när folk vill anlita henne som fiskeguide och fotograf.

Nu hugger dagens första gädda. Sussi låter mig hålla i spöet ett tag för att känna fiskens kraft, sen tar hon över och vevar in gäddan. När den är helt nära tar den sig loss och simmar iväg.

– Vad bra, hej då! säger Sussi glatt.

Hon är inte det minsta irriterad för att hon inte fick in fisken hela vägen. Om det inte är tävling finns ingen anledning att ta upp fisken för att väga och mäta den. När gäddan sitter så löst att den kommer loss själv är det minimal risk för att den har tagit skada, och det är viktigt för Sussi.

Några gäddor senare lämnar jag Sussi och får skjuts av Jens till Karlskrona station. Men Sussi kommer att fortsätta fiska i flera timmar till, på egen hand.