En svart familj flyttar in i den idylliska förorten Suburbicon. Upprördheten är så stor bland invånarna att ingen märker att något förfärligt samtidigt utspelas hemma hos den trevliga familjen i huset intill.

Men det rasistiska temat utvecklas inte, utan blir bara bakgrunden till ett klassiskt undergångsdrama där varje dåligt beslut leder till ett ännu värre.

Filmen utspelar sig på 1950-talet. På många sätt känns den som en serietidning från den tiden. Fokus ligger på händelseutvecklingen, scenerna är komponerade som bildrutor och karaktärernas tydliga minspel gör att man ser deras känslor men inte känner dem själv.

Det är snyggt och smart, men filmen vågar inte gå i någon tydlig riktning. Serietidningsestetiken och den cyniska humorn tar över i alla scener som hade kunnat vara otäcka eller sorgliga.